… stadsmusikanter, kommunvapen och förbud igen
Här gäller att inte gå vilse utan i stället att först noggrant registrera hänvisningarna. Till Åbo kommer man väl, oavsett vilken liten skylt man följer, eftersom färjan (m/s Galaxy) har Åbo (Turku) som destination för resan, men roligare kan man ha på en färja med stort utbud av nöjen och handel än att dessförinnan virra runt på själva båten utan att finna mål och mening.
Här kan man nästan på egen hand räkna ut att det inte är tillåtet att köra motordrivet, även en moped i klass II är olämplig att köra med på gräsytan. Men för ordningens skull, ”Förbud mot trafik med annat motordrivet fordon än moped klass II” är skyltens innebörd.
Jag blev förresten omkörd på infarten mot centrum i går av en ung gosse på motorcykel, han tyckte att drygt tillåten hastighet var för saktfärdig och att heldragen linje är bra att balansera på. Ena foten vilade han dessutom på dynan baktill på cykeln en stund innan jag såg honom avlägsna sig framöver, inte så fort faktiskt men på enbart bakhjulet titt som tätt. Det var liksom tvångsmässigt verkade det, framhjulet skulle lyftas och luftas, det skulle balanseras på bakhjulet med tio sekunders intervaller.
Nuevo vid Sofiankatu är en restaurang som jag inte har besökt, och WC är väl ett WC antar jag, en Water Closet, en vattenklosett. Storkyrkan, färdigställd i mitten av 1800-talet, är mäktig och vacker, en domkyrka för Helsingfors stift och kanske den byggnad man minns bäst efter ett Helsingforsbesök. Framför kyrkan finns en bred och monumental trappa mellan kyrkan och Senatstorget (inte Senapstorget). Den kejserliga Senaten var ett regeringsorgan, en kansliorganisation, i Finland under den ryska regeringsperioden 1809-1917.
Här i terrängen vill det till att ens komma upp i 20 kilometer i timmen, men det kanske är möjligt ändå. Den hastighetsbegränsande skylten har sett sina allra bästa dagar och trafikintensiteten är inte våldsam här i vildmarken någon kilometer eller två från Varbergs centrum.
Åsnan, hunden, katten och tuppen, men kanske inte cykeln, är, balanserande på detta sätt, symboler för den tyska staden Bremen. Bakgrunden är en saga av Bröderna Grimm, Die Bremer Stadtmusikanten, Stadsmusikanterna. Dessa fyra till åren komna husdjur behandlas illa av sina ägare, de kanske till och med kommer att tagas av daga på det ena eller det andra sättet. En efter en lämnar de sina gårdar och blir en liten grupp om fyra, som bestämmer sig för att bege sig till Bremen, känd som en stad med inneboende frihet. ”Något bättre än döden kan vi hitta någonstans”, de skall leva i frihet utan sina elaka ägare och de skall bli musiker. På vägen till Bremen hittar de emellertid ett gömställe där rövare håller till, men de skrämmer bort dessa genom att bilda en slags pyramid med åsnan som stabil bas. De bestämmer sig därefter för att bosätta sig i detta gömställe eller hus och ger upp tanken på en musikkarriär i Bremen.
Så har jag tolkat denna saga. Tror ni inte på min tolkning så låna eller köp hela sagoboken eller ladda hem bara Stadsmusikanterna här och läs, det är en kort saga, och hälsa bröderna Jacob och Wilhelm Grimm från mej om ni träffar dem. – Bilfritt var det i Bremen femte september 2010, bara i innerstaden tror jag, också i trakterna av det 600 år gamla Rådhuset (på bilden), en byggnad som överlevde andra världskrigets bombningar av Bremen. – De fyra musikanterna hann alltså med att posera i sin balanserande uppställning för en staty, som finns placerad intill rådhuset. Jag tror för övrigt att det finns fler liknande statyer, utformade på olika sätt, på andra ställen.
Varbergs kommunvapen är ett sådant för Varbergs kommun, Hallands län, och före kommunreformen 1971 ett stadsvapen för Varbergs stad. Ursprunget är ett sigill från 1536. Om någon på goda skäls grunder undrar vad vapnet föreställer så är det en ek, ett torn och en bock på ett treberg. Om någon på än godare skäls grunder undrar vad ett treberg är, så är det en stiliserad bild av ett berg med tre rundade toppar. Berget symboliserar det vårdkaseberg varpå Varbergs fästning en gång i tiden anlades och eken är baserad på det faktum att det på närliggande Getterön har funnits ekskog. Tornet är lite tveksamt, möjligen ett kruttorn som en gång stod på fästningen, medan geten finns i vapnet därför att Varberg en gång för länge sedan hade namnet Getakärr, som var beläget strax norr om det nuvarande Varberg. Getterön heter väl inte heller Getterön utan orsak.
”Slut på förbud mot att parkera fordon”-skylten står vid en gata som tiotalet meter bort blir en gatukorsning och väl där så antas väl bilister i allmänhet förstå att mitt i en gatukorsning så parkerar man icke, åtminstone icke utan att få en böteslapp på rutan och eventuellt ytterligare påföljder som bortforsling.
Absolut förbjudet för duvor, trutar och andra bevingade att mata eller ge något till en utsträckt hand. Skylten sitter bara någon meter från kajkanten intill Södra Kajen i Helsingfors i Finland. Skulle en gråtrut lyckas fånga en siklöja i vattnet intill kajen så får denna löja alltså icke överlämnas till den tiggande handen på denna plats. Bra att tänka på om man befinner sig i Helsinki/Helsingfors.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o