… men egentligen handlar det om två dammsugare
Varbergs fästning om kvällen – november 2017
Fästningen och Platsarna, som fästningens närmaste omgivning heter, ligger där de ligger, fästningen sedan 1287 då den enligt hävderna påbörjades på uppmaning av en dansk greve Jacob Nielsen. Fästningen har haft inflytande på den nordiska historien. Den danske härföraren Daniel Rantzau stupade välförtjänt här vid fästningen men har en minnessten rest för sig där fotografen står för att fotografera denna bild. Stupade välförtjänt skrev jag därför att Daniel och hans män hade härjat, plundrat och våldtagit i landet dessförinnan.
Stenbrotten vid fästningen, Varberg – foto: Rüd M. Bardach 1906
Där tennisbanorna ligger och där den ovala grusplanen ligger fanns tidigare ett vattenfyllt hål som skapats genom stenbrytning, vilket var en stor industri i Varberg vid tiden för förra sekelskiftet. Detta vattenfyllda schakt har alltså fyllts igen och nu kan i stället tennisturneringar hållas där om sommaren liksom boulemästerskap.
Varbergs fästning om kvällen – november 2017
Eftersom jag inte har något särskilt att skriva till också denna fästningsbild så kan jag i stället berätta att jag av nöd köpte en dammsugare för någon månad sedan. Av nöd, eftersom den gamla inte längre fungerade och inte hade gjort det sedan ett drygt år tillbaka. Dammigt hemma alltså trots att jag försökte med sopborsten och sopskyffeln emellanåt men det räckte inte till. Damm i hörnen kan man ju då och då svepa upp med handen men … jag köpte alltså äntligen en dammsugare.
Det var dock inte om den dammsugaren jag skulle berätta egentligen, fast förresten, jag hade köpt en annan dammsugare någon månad tidigare, på ett mindre dagligvaruhus, för 249 kronor, av ett fabrikat jag inte kände till då och inte i fortsättningen vill höra talas om. Kanske dammsuger den någorlunda men den saknade/saknar ljudisolering (enligt mej i alla fall) även om en viss sådan isolering enligt gällande EU-krav var utlovad på en färgglad klisterlapp på kartongen som omslöt maskineländet.
Fortsättning under nästa bild.
Varbergskt kvällsmotiv nära fästningen – november 2017
Jag provstartade vid hemkomsten den billiga dammsugaren och konstaterade genast att den var omöjlig att använda där jag bodde av hänsyn till andra människor i omgivande lägenheter (och då har ändå grannarna i våningen under nedsatt hörsel) men främst av hänsyn till mej själv, jag har sedan ungdomsåren rejäl tinnitus och jag tål inte höga ljud, då ökar oväsendet i huvudet än mer. Om jag beskriver dammsugarljudet som ljudet av två samtidigt startande semesterflyg till Kanarieöarna, med vardera två jetmotorer på fullvarv, då ligger det nära sanningen och ljudnivån på min inköpta billiga dammsugare. Eftersom jag inte kom mej för att returnera den lilla slangförsedda maskinen till butiken för reklamation så sålde jag den senare för en hundralapp till en god vän.
Fortsättning under nästa bild.
Novembermörker – Åhs, Tvååker, Varberg – 2017
Jag tror att min gode vän mest ville vara snäll mot sin gode vän när han inhandlade den misslyckade dammsugaren, för han är i alla fall inte gravt hörselskadad (ännu) så att han av det skälet kan negligera oväsendet. Han säger att han ibland använder den i sitt källargarage och att den fungerar ok, att den har en hög ljudnivå men att han står ut med denna nivå (än så länge), kanske äger han ett par hörselskydd också.
Jag skulle inte alls berätta om mina nyinköpta skräp- respektive kvalitetsdammsugare, det var inte meningen, utan bara berätta lite om den person som jag köpte den senare av, det var däremot meningen, och om butiken där jag köpte den. Det är en ytterst liten butikslokal som ligger centralt i Varberg och har funnits där sedan 1930-talet. Jag frågade den äldre mannen jag handlade dammsugaren av hur länge han arbetat där, jag vet att han har ägt butiken ganska länge men att det nu är sonen som driver den. Han, den äldre, såg lite generad ut och tvekade med svaret men sade ungefär så här: ”Jag har jobbat här i sextio år, men jag har trivts så väldigt bra hela tiden. Började som springschas och fick långt senare erbjudande om att ta över butiken, nu har min grabb hand om den.”
Alldeles underbart tycker jag och det känns så genuint att handla där, man kan till och med köpa lösa batterier från ett öppnat paket om man så önskar. Personlig service och en liten butik på samma ställe under så många år. Och dammsugaren, den brukar jag starta ibland bara för att få lyssna till det ljud som nästan inte hörs (och jag är inte helt döv) och för att i min numera väl dammsugade boning försöka hitta lite damm att sätta munstycket mot.
Fallfärdiga lokstallar intill järnvägen, Varberg – november 2017
De raserade lokstallarna har förekommit i dessa spalter tidigare och de blir inte vackrare med åren där de ligger som ett skyltfönster vid infarten per järnväg mot Varbergs station. Orsaken till att de finns där i sådant skick är att det skall byggas nytt stationshus och en järnvägstunnel under Varberg och då lär dessa tegelhögar jämnas med marken. Tyvärr får jag nog säga, för jag har sett på andra håll i landet hur lokstallar har omvandlats till lokaler för andra ändamål, bland annat i min gamla hemstad Katrineholm.
Öresundståg vid övergång i Apelviken, Varberg – oktober 2017
Sådana här tåg ser vi på Hallandskusten ibland, ett slag leksakståg som i detta fall är folierat i ett tunt avtagbart skikt i rosa färg och med text och vimplar plus lite extra kludd. Vanligtvis så är dessa tåg läckert grå i färgen men det här är ett ”Nöjeståg” och texten som börjar med ”Häng me …” lyder i sin helhet ”Häng med på en nöjestur och retur”.
Jag tror faktiskt att det var dessa rosa motorvagnar som invigningsåkte då Hallandsås-tunneln öppnades reguljärt på Luciadagen den 13:e december 2015. Den 8:de december skedde emellertid den formella invigningen med ett blått Öresundståg och med näringsminister Mikael Damberg (S) och Trafikverkets ganska nytillträdda generaldirektör Lena Erixon i varsitt tågsäte.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 