… Apelviken i Varberg + konstig båt, fotboll i vallgraven eller vatten och tunn is i vallgraven, stor stenbyggnad i solnedgång samt glaskross och spyor
Vindsurfing i Apelviken, Varberg – december 2017
En del gillar när det är skitväder, vindsurfare till exempel. De kastar sig i vattnet när det närmast stormar och dessutom regnar kraftigt och det bara är några enstaka plusgrader i luften och som här vid Apelviken i Varberg, när mörkret sänker sig över vår yta på jorden redan vid halvtretiden på eftermiddagen. Då trivs de som bäst. Jag satt i bilen med nedvevat fönster när jag fotade, blåsten piskade inne i bilen och regnet samlades i pölar på golvet, det som inte blästrade ansiktet och kameran. Då är det inte lätt att vara fotobloggare, såvida man inte i stället vevar upp fönstret, skruvar upp värmen och åker hem. Tufft jobb.
Det som sticker upp ur vattnet är en kapsejsad vindsurfare med sitt segel.
Vindsurfing i Apelviken, Varberg – december 2017
”Hur bär du dej åt!” Ja, det kan man fråga, många surfare ligger mest i eller under vattnet, andra flyger fram som svalor på eller tätt över vågorna. Hur gör de som flyger? Och föredrar de, som vistas i vattnet, kanske mest av allt att vistas just där i vattnet? I så fall: varför? Det är varmare hemma i duschen eller i badkaret, om sådant finnes, och torrare tänkte jag skriva, men så är ju inte fallet.
Antagligen så är det roligt att vindsurfa i alla väder eftersom så pass många gör det.
Sekundmetrar från Danmark – Apelviken, Varberg – december 2017
Det jag tänker på först när jag tittar på bilden ovan är inte att hoppa i vattnet för att bada, inte ens om jag har en bräda under armen och ett segel därtill, och det har jag förstås inte. Jag är för gammal och dessutom en badkruka. Jag dricker vatten, jag tvättar mej (hemma) med vatten, jag kan titta på när andra badar (vid stranden, inte hemma hos den som badar), jag tittar gärna på båtar av olika slag och jag kan till nöds åka båt om någon erbjuder skjuts med en sådan.
Jag lärde mej först i tidiga tonår att simma, det skedde under en gymnastiklektion i ett badhus med en 16 meter lång bassäng. Badmästaren gick på bassängkanten med en rostfri stång i handen, stången hade en stor ögla i ena änden och han, badmästaren, sade åt mej att jag kunde greppa öglan om jag behövde. Jag behövde genast men då hade han flyttat stången och öglan utom räckhåll så att jag var tvungen att simma efter (jag tordes inte annat) och på så sätt förflöt det (haha) längs alla de sexton metrarna. Jag drunknade inte utan jag simmade och jag är badmästaren evigt tacksam för att han lärde mej. Fast numera simmar jag inte om jag inte absolut behöver.
Sound Horizon, Gibraltar – Varbergs hamn – december 2017
Det här är Sound Horizon, en ”Utility Vessel” eller ”Multi Purpose Vessel (2395)”, ett entreprenörfartyg, som tillhör SSE, Svensk Sjöentreprenad AB, med kontor på olika håll i landet men flytetyget är flaggat i Gibraltar. Fartyget byggdes 2012 av Neptune Shipyards i Hardinxveld Giessendam i Nederländerna, är 24 meter långt och 9,5 meter brett och är utrustat med kök och mäss, 4 singelhytter samt dusch och andra sanitära nödvändigheter.
Sound Horizon, Gibraltar – Varbergs hamn – december 2017
Helsingborg var det närmaste målet för Sound Horizon när de puttrade ut från Varbergs hamn, Jag känner inte till vilken typ av jobb som de hade utfört, men de släppte av en man på kajen innan det bar vidare.
Sound Horizon är en arbetsplattform för sjöbaserade projekt och kan bogsera, sköta ankarhantering, transportering, sjöentreprenader, underhållsarbeten och olika dykeriarbeten, detta enligt uppgifter på företagets hemsida. Fartyget är utrustat med 2 stycken motorer av typ Catepillar C-32.
Vallgraven vid fästningen – Varberg – december 2017
Lite lätt isbeläggning på vallgravens vatten, frost på gräset och en färglagd solnedgång. För länge sedan, runt förra sekelskiftet i alla fall, fanns det inget vatten i här, utan bottnen utnyttjades som bland annat fotbollsplan (se bild nedan, där finns ett fotbollsmål).
Någon form av begivenhet i den torrlagda vallgraven vid fästningen – Varberg – 1906
Varbergs GIF blev hallandsmästare i fotboll både 1906 och 1907 och klubbens ordförande, född göteborgare, tyckte att klubben behövde bättre motstånd och bjöd in göteborgska Örgryte, regerande svenska mästare, till match. Det blev en match på ovanstående plats, i vallgraven, en match som det pratas om än i dag (någon gång i alla fall), det blev 32-0 till Örgryte! Åtminstone hade konditorn och i det här fallet domaren Carl Arnholt (1863-1948) samlat ihop 32 stenar i fickan, en sten för varje Örgryte-mål men tomt var det i GIF-fickan. Det har länge talats om 32-0 som svenskt målrekord (i fotboll), jag vet inte om det gäller än i dag.
Varbergs fästning – december 2017
Varbergs GIF tröttnade på vallgraven och började med medlemmarnas hjälp bygga en ny idrottsplats på den plats där i dag Påskbergsvallen ligger. Löparbanor runtomkring blev det också. Det här (bilden) visar inte Påskbergsvallen utan det är Varbergs fästning i solnedgång.
Morgonen efter natten mot lördag – Varberg – december 2017
Hur glad blir man när man finner sin bil i detta skick dagen efter natten mot en lördag? Inte glad alls såklart. Det är inte min bil men någon blev upprörd över ett idiotiskt tilltag: en krossad ruta på bilen och spyor dessutom. Idioten som spytt och slagit sönder lär väl inte höra av sig till ägaren för att göra rätt för sig.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 