… ”ett slagsmål på ett soligt Söderstadion i Stockholm”
Efter SM-finalen Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
Antalet betalande åskådare på Söderstadion i Johanneshov i Stockholm den här soliga söndagen i mars 1972 uppgick till 14,484 personer, vilket var ganska blygsamt, eftersom arenan hade kapacitet för omkring 22, 000 besökare. Det kändes kanske inte så traditionsfyllt på Söderstadion som det skulle ha gjort om matchen hade kunnat spelas på Stockholms Stadion till exempel. Men med 14,484 på läktarna var det i alla fall publikrekord för Söderstadion. Mer publik än så hade det faktiskt inte varit på en bandyfinal sedan 1961, då drygt 19,000 passerade vändkorsen på (Stockholms) Stadion.
Söderstadion ligger i stadsdelen Johanneshov i Söderort, söder om storstaden Stockholm men inom dess kommun. Anläggningen färdigställdes 1966, invigdes 1967 och lades ned 2013. Konstfrusen isbana av bandyformat fanns det redan 1967 och då spelades också den första SM-finalen för herrar, 1975 för damer, och sedan spelades alla finaler där fram till och med 1989. Detta år invigdes inomhusarenan (dock inte av bandyformat) Globen och isaggregaten på Söderstadion stängdes av och därefter spelades i första hand fotboll på det ombyggda Söderstadion, som då bara hade kapacitet att rymma drygt 10,000 åskådare.
Jag bodde (bor) på västkusten, har lämnat hemstaden Katrineholm, men var sugen på att se en SM-final med KSK som den ena parten och det blev klassiska Ljusdals BK från Hälsingland som den andra. Min svåger med familj bodde strax söder om Stockholm, läget kunde inte vara bättre, och de erbjöd övernattning inför finalen på söndagen efter 19 mars 1972.
En jobbarkompis, som var mycket idrottsintresserad och dessbättre också bandyintresserad, fick även han möjlighet att övernatta hos mina släktingar. Vi tog tog tåget och blev vänligt nog upphämtade i Södertälje. Svågern var för övrigt minst lika bandytokig eller KSK-fanatisk (förmodligen mer) än vad jag var trots att han egentligen är uppväxt på Skaraslätten eller i dess närhet i alla fall. Det här artikeln är som jag och svågern, lite enögd, lite partisk, så om någon Ljusdalsbo läser detta så ber jag om ursäkt för den saken.
Kan inte låta bli att klippa in en kommentar från en Katrineholmssida på Facebook, på vilken jag länkat till denna bloggsida, en kommentar från KSK:s kanske främste spelare genom tiderna:
Hans Carpman: ”härliga bilder med bucklan i handen!
🏆 Gott Nytt År!” Hasse har också lagt till en bild på Facebook-sidan, en bild där han simmar på isen med bucklan i handen, men den bilden är inte med här. (Bild på Hasse här, Katrineholms-Kuriren 2009).
Innan SM-finalen Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
Beträffande underrubriken i inledningen på detta blogginlägg, ”… slagsmål på ett soligt Söderstadion …”, så skrev stockholmaren och Expressen-journalisten Claes-G Bengtsson 2009 på svenskbandy.se lite om den här aktuella bandymatchen. Bland annat skrev han, att han missade just denna SM-final på grund av att han av sin arbetsgivare i stället blev utsänd att bevaka terränglöpningen ”Två sjöar runt” i Sundbyberg. Fem rader från terränglöpningen blev resultatet i tidningen. Läs vidare …
Innan SM-finalen Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
… Claes-G fortsätter med att berätta att finalmissen inte spelade så stor roll för honom. Han såg i efterhand några inslag från matchen i TV och konstaterar att ”det måste vara tidernas sämsta finalmatch. Få mål och mest ‘vedhuggning’. Dåvarande förbundsbasen Pontus Widén lär i pausen ha gått in i de båda lagens omklädningsrum och bett spelarna om besinning.” – ”Ta det lugnt, grabbar!”
Var det så dåligt? Jag minns inte riktigt, KSK vann ju, det minns jag förstås, men det var väldigt tufft spel från båda sidor eller kanske allra mest från LBK:s sida tycks det om man läser matchreferaten efteråt. Katrineholms-Kuriren hade följande rubrik på sin förstasida dagen efter mästerskaps-finalen: ”6.000 katrineholmare gav KSK enormt publikstöd”, ingen rubrik alls kan man finna i KK om hårt spel.
Detta var den tredje SM-finalmatchen för KSK och den tredje vinsten. Tre spelare i KSK gjorde debut i final-sammanhang: #21 Christer Andersson, back; #14 Tommy Lindén, halvback, och #5 Karl-Åke Larsson, halvback. De gjorde väl ifrån sig, speciellt Karl-Åke Larsson ”som gjorde sitt livs match och inte släppte en enda hälsing förbi sig”.
”Vi är redo!” – SM-finalen Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov 1972
Lokaltidningen (K-K) skyllde, bortsett från rubrikerna, fulspelet på Ljusdal, för ”bortsett från lokalpatriotism, så är det ingen tvekan om, att det var Ljusdals hårda tag redan från början som fick matchen att spåra ur.” – Jag undrar hur anrika Ljusdals-Posten å sin sida kommenterade det hårda spelet? Se här!
Dagens Nyheter har följande rubrik på första sidan i del 2: ”KSK som Brynäs. – Triumf för tanken och bollkänslan”. Bobby Byströn i DN skriver också: ”Hälsingarnas riktmärke var tydligen att vinna till varje pris och då vässas vapnen oftast mot den jesuitiska slipstenen. Kanske förloppet blivit ett annat om Lage Nordén klämt in sitt straffslag redan i andra minuten och inte skjutit i stolpen.” – Katrineholms-Kuriren skriver i en rubrik: ”Tänk om straffen gått in, vad hade då hänt med KSK?” Jag tror det var i andra minuten av matchen, Karl-Erik Engblom drogs omkull av Roddy Tvedberg, Lage Nordén sköt straffen i stolpen, dessbättre för KSK. (Bild på Roddy Tvedberg från 1960, KK 2016).
Finaldomare var Bosse Nilsson och Axel Pettersson, båda från Sandviken, och de tyckte båda att det var en svårdömd match och att de inte lyckades så bra som de önskat.
Ljusdals Lage Nordén satsar för ett straffslag – SM-final 1972
Målburen och målvakten finns där till vänster, jag lovar, men kan inte svara på varför dessa väsentliga motiv inte finns med på bilden. Överhuvud taget har jag nästan inga matchbilder utan nästan bara om sådant som tilldrog sig runt om isrektangeln, helst sådant som inte rörde sig så snabbt. Tror jag tyckte att min Praktica med 200 mm tele inte förmådde fånga händelserna som jag önskade. Och så hände nästan allt på andra sidan av planen … och jag hade inte påbörjat min blogg ännu och behövde inte så många bilder.
KSK:s Christer ”Djulö” Andersson satt, rastlös, av en tiominutersutvisning när Karl-Åke Larsson hittade avbytaren (”Sveriges bäste avbytare”) Henry Fransson med en långboll och i 17:e minuten stod det plötsligt 1-0 till det rödtröjade laget. Sedan dröjde det, för först sju minuter före slutet på matchen fick den stora klacken från gnällbältets utkanter (jag får skäll om jag skriver enbart gnällbältet) anledning att riktigt glädjevråla. Anders Plahn tog till vara på ett inlägg från Eddy Fransson, som i sin tur hade fått en fin boll från Håkan Ohlsson. 2-0 till till rödtröjorna. Ljusdal hade haft ett par fina chanser sista kvarten genom Lage Nordén och Torbjörn Ek, men bolluslingen ville inte passera mållinjen.
SM-final Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
Eddy Fransson hade chansen att få göra sitt hundrade allsvenska mål i denna match och det var nära i den nyss beskrivna sekvensen då Anders Plahn gjorde 2-0-målet. Håkan Ohlsson passade, Eddy sköt, målvakten parerade och Anders gjorde mål på returen. Eddy fick vänta på det hundrade målet. Tyvärr vet jag inte hur många bollar han satte allt som allt i näten bakom målvakterna i allsvenskan, men det allra första var 1960, som avbytare och inhoppare mot Sirius. Arne Arvidsson, 27-faldig A-landslagsmålvakt i fotboll, lär ha stått i mål för Sirius (men var inte Sigge Parling ordinarie?). KSK:s medlemstidning Sporting skrev i aprilnumret 1960: ”Två juniorer – Eddy Fransson och Roddy Tvedberg – prövades med framgång i allsvenskan” (Roddy Tvedberg avled 2016).
SM-final Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
”Nä, sura inte nu, kom tillbaka, vi ska inte bråka mer”.
Läge att veckla ut banderollen – Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov
Efter finalmatchen var lagen med damer inbjudna till festlig bankett på Operakällarens Terrass. Vad som serverades i matväg vet jag inte men till desserten uppträdde den populära sångartisten Lasse Lönndahl med ett potpurri på sina gamla ”örhängen” och en uppskattad parodi på Jan Malmsjö. Dessutom utdelades förstås, fast före maten, SM-tecknen till spelarna i KSK och silvermedaljer till Ljusdalsspelarna. Blommor, telegram, tal, gåvor och artigheter förmedlades också.
SM-final Katrineholms SK – Ljusdals BK på Söderstadion i Johanneshov – 1972
Här två länkar till tidigare abandowest-inlägg om Katrineholms SK:s bandylag + en länk till en match i februari 2017 mellan Katrineholm Bandy och Frillesås BK + också en länk till ett inslag om Katrineholms SK:s fotbollslag i slutet av 1950-talet:
https://abandowest.wordpress.com/2016/01/31/katrineholms-sk-bandylaget-i-mitt-hjarta/
https://abandowest.wordpress.com/2017/01/13/ksk-katrineholms-sk-bandy-pa-is-om-sadan-fanns/
https://abandowest.wordpress.com/2016/11/14/katrineholms-sk-fotboll-pa-sent-1950-tal-ar-en-period/
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 