… 27 januari 1973, resultatet blev oavgjort, 2-2.
Till London och Arsenal Stadium hade vi tagit oss, tre män i sina bästa åldrar, för att beskåda brittisk, eller snarare engelsk, fotboll. Arsenal Stadium låg i norra London i ett område som heter Highbury, vilket arenan också vanligtvis kallades. Den lär ha varit eluppvärmd (gräsmattan antar jag) och kanske var den det redan i januari 1973 när vi var på plats, för jag vill minnas att gräset var grönt nog. Nu skulle vi se Arsenal Football Club mot Newcastle United från Newcastle upon Tyne i nordöstra England, lagen spelade i Football League – Division I, den heter ju Premier League i dag. Arsenal låg tvåa i tabellen inför matchen, Newcastle femma, massiva Manchester United näst sist med bara 4 vunna matcher av 27 spelade.
Arsenal är för övrigt den klubb som spelat flest oavbrutna säsonger i förstadivisionen, ända sedan 1919. ”The Gunners”, kanonerna, som klubben kallas, har hämtat sin kanon i klubbmärket, eller tidigare sina kanoner, från distriktet Woolwichs stadsvapen. Woolwich i London var platsen och fabriken för en kungliga vapenarsenal, Royal Arsenal. Woolwich Arsenal, The Arsenal, Arsenal FC.
Lucky Arsenal, lyckliga eller tursamma Arsenal, jag har sett den rubriken många gånger på många olika håll, men jag blir inte klok på vad den egentligen går ut på. Rubriken ovan är från 1973.
Det var praktiskt taget fullsatt den här eftermiddagen på Highbury (kapacitet 38 500 åskådare) sånär som på ungefär 500 platser, sittplatser, för det fanns bara sådana. Publiken var fördelad på sektionerna North Bank, West Bank, East Stand och Clock End.
Läktarna i dag är fyllda av Gooners, Arsenal-fans, när laget som kallas the Gunners spelar. Förmodligen var smeknamnet Gooners inte uppfunnet då när vi var där, 1973, för det härrör eventuellt från 1970-talets ”hooliganism” (huliganism) och lär väl ha tillkommit efter denna eländiga period. En av Arsenals så kallade firmor kallades ”the Goon Squad” och där fanns väl underlaget för Gooners, tillkommet allt eftersom. Sen kan man förstås också tänka sig att Gooners helt enkelt bara är en språklig förändring över tid från namnet Gunners. – Hur som helst så sattes redan 1935 publikrekordet på Highbury (mot Sunderland), 73 295 besökande, men då fanns det förstås gott om ståplatser.
Fyra från vänster ses Arsenals bråkstake (problem boy) Charlie George (född 1950, 1 landskamp för England) och som nr 10 och 9 kan man skymta Charlies lagkamrater Ray Kennedy (född 1951, 17 landskamper för England) och John Radford (född 1947, 481 matcher för Arsenal 149 mål, 2 landskamper för England). Varje gång Charlie rörde bollen jublade publiken (kanske vi också, jag minns inte).
På Arsenals klubbmärke ovan, hämtat från matchprogrammet (som kostade 5 pence), står det på latin: ”Victoria Concordia Crescit”, vilket betyder ungefär ”Framgång växer med harmoni” (eller kanske ”Seger växer ur harmoni”), det är fotbollsklubben Arsenals motto. Mottot finns kvar i klubben men inte på klubbmärket, eftersom det inte varit möjligt att varumärkesskydda det latinska citatet (Dictum Et Scriptum Latine). Fotboll är ju business, affärsverksamhet, ända långt ut i kängsnörningen.
Problempojken Charlie George ställde till med lite problem i åttiotredje spelminuten efter att ha kommit in som avbytare i den sextiosjunde som ersättare för George Armstrong. Charlie George och Newcastles David Craig råkade i luven på varandra och Charlie tog ett strupgrepp på David, som i ett tidigare skede hade gått lite för hårt åt Charlie på planen. Spelare från bägge lagen hjälptes åt att sära på de båda.
”Det var så dumt av mej”, sade Charlie efter matchen, ”jag kunde ha blivit avstängd tre matcher”, vilket han inte blev, domaren lät det hela passera utan åtgärd. David Craig sade att ”George förlorade helt enkelt humöret, jag har aldrig blivit attackerad på det sättet tidigare”.
37,906 åskådare trängdes på läktarna och fick se en spännande match där Alan Ball och Ray Kennedy gjorde sena mål för Arsenal efter en 2-0-ledning för det gästande laget, medan Jimmy Smith (på nick, han gjorde en alldeles utmärkt match för övrigt) och Malcolm MacDonald såg till att göra Newcastle-fansen nöjda. Alan Ball nickade in sitt mål, Newcastles MacDonald hävdade att Alan också använde armen, vilket Alan förstås förnekade.
2006 var det slutspelat på Arsenal Stadium, invigd 1913, fotbollsklubben flyttade till det för en kostnad av cirka 4,8 miljarder kronor (!) nybyggda Emirates Stadium (eller Ashburton Grove) i Holloway, också den anläggningen belägen i norra London. Det lär vara den näst dyraste arenan i världen efter nationalarenan Wembley Stadium, som byggdes om under åren 2002-2007. Det gamla Arsenal Stadium har fått ge plats för bostäder, dock kommer exteriörerna för East Stand och West Stand att bevaras.
Den lille (1,68 meter lång) rödhårige mittfältaren och i den här matchen också målnickaren Alan Ball (ett passande efternamn) var ofta i kontakt med bollen. Alan gjorde 72 landskamper för England, 8 mål, och blev världsmästare med nationslaget (som yngst i laget, 21 år gammal) vid hemma-VM 1966. I Arsenal spelade han 177 matcher och gjorde 45 mål under åren 1971-1976.
Alan Ball (1945-2007) hade en karriär som aktiv spelare under perioden 1960-1983 och som tränare (delvis spelande sådan) 1978-1999 och det var en hel del olika klubbar i olika länder som han tillägnade sina fotbollskunskaper. Han dog 2007 av en hjärtattack, 61 år gammal.
Här ovan parerar Newcastles nordirländske målvakt Willie (Iam) McFaul (född 1943, 6 landskamper för Nord-Irland) skickligt ett skott eller en nick från Arsenal, vars Alan Ball är på alerten för en retur, till vänster i bild, men resultatet blir förmodligen en hörna. Nummer 8 i randigt är skotten Jimmy Smith (född 1947, 4 landskamper för Skottland).
”Fortiter Defendit Triumphans / Hon försvarar modigt och triumferar”, ungefär så lyder den latinska inskriptionen på staden Newcastles upon Tynes stadsvapen och vid den här tiden också Newcastle Uniteds klubbmärke. Bilden är hämtad från programbladet. Hon avser väl den tappra befolkningen i Newcastle under det engelska inbördeskriget 1642-1651 (English Civil War).
Bobbies (constables) var utrustade med svart rock och svart kask medan Arsenals klädsel var röd tröja med vita ärmar och vita byxor och röda strumpor med ett vitt band upptill. Newcastle spelade i svart- och vitrandig tröja med svarta byxor och svarta/vita strumpor.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o