… vatten under Tullbron och naken i snön
Snölagda gator i Varberg – januari 2011
Det var inte det allra bästa väglaget den här dagen i januari 2011. Inte så mycket snö men slirigt och lite halt och alldeles för små hjul på det lilla fordonet. Som tur var fanns hjälp att få alldeles i närheten, då det blev alltför problemfyllt att forcera gatan.
Snölagda gator i Varberg – januari 2011
”Jag hjälper dej så klart, jag har ju en snöraka i handen! Åt vilket håll ska du köra?” Körriktningen pekas ut och snörakandet börjar, en liten uppskrapad väg börjar visa sig.
Snölagda gator i Varberg – januari 2011
Hur snön hanterades i Varberg var en av de saker jag förvånades över när jag var nyinflyttad (i slutet av 1960-talet redan), jag kom från mellansvenska förhållanden. Mycket snö föll oftast där jag bodde innan flytten mot sydväst och snösvängen ryckte ut och plogade och starka män skyfflade upp snö på lastbilsflak och körde iväg och tippade av någonstans. Sedan gick det bra att ta sig fram på gator och trottoarer igen.
Första gången jag bevittnade att det föll något så när rejält med snö i Varberg så hände ingenting alls. Absolut ingenting. Men det lärde jag mig snabbt, låt snön ligga, den kommer att smälta bort ganska snart. Gå i upptrampade spår eller åk i hjulspår så länge, det ordnar sig inom kort. Och det gjorde det oftast, redan nästa dag var det snöfritt. Oftast.
Snölagda gator i Varberg – januari 2011
Numera är det annorlunda tycker jag, redan vid tidig frukost så dundrar större och mindre traktorer fram med lämpliga tillbehör och snön blir avskavd från underlaget. Det är faktiskt så ibland att man får intrycket av att det gäller att skrapa bort snön från gatan innan den smälter bort. Snöröjningens arbete i Varberg gällande det offentliga utrymmet är uppdelad på kommunens eget folk och egna redskap respektive på entreprenörer. Men snön ligger rent allmänt kvar i lite längre perioder ibland, det förekommer riktiga snövintrar här också, all snö smälter inte genast.
Mannen med snörakan fixade i januari 2011 snabbt och elegant framkomlighet för kvinnan som satt i sin permobil (eller vad kallas fordonet?), det som får fungera som ersättning för de ben som inte finns eller som inte bär. Det är trevligt att se att det går att hjälpa även med små medel, att viljan finns, och den finns ofta.
”Kvantum-hörnan” – Varberg – januari 2011
Kvarteret Lorensberg mittemot ICA Kvantum i Varberg ligger än så länge snöinbäddat och obebyggt men inte så länge till. För inte så länge sedan var där en parkeringsplats i hela kvarteret och i ett hörn av ytan (till vänster) fanns containrar att slänga plast och glas och papper och metall. För längre sedan, bakåt i tiden, så var det förstås bebyggt också i kvarteret Lorensberg, men dessa byggnader fick ge vika för förtätningen av Varberg. Byggnationen av det nya Lorensberg utfördes under perioden 2010-2013.
”Kvantum-hörnan” – Varberg – mars 2018
Så här ser det området ut i mars 2018, då är kvarteret Lorensberg färdigställt sedan ett antal år och man kan inte ana att det tidigare varit en oftast fullparkerad parkeringsplats, omväxlande grusad och asfalterad. I dag finns i den vita fastigheten tre lager parkeringsyta i markplan och nedåt, tre plan alltså, med cirka 600 platser varav 466 i två plan är allmänna, och två lager parkeringsyta ”i källaren” i den brungula byggnaden i kvarteret Kanngjutaren, varav ett allmänt, lite bortom det vita komplexet. P-skiva gäller på alla kommunala parkeringar, som i dessa fall.
Ätran och Tullbron – Falkenberg – januari 2011
Tullbron och Ätran är nog Falkenbergs största stoltheter tror jag, ingen kan missa att de finns. Staden är ju delad i två delar av Ätran, det humusbruna vattendraget som rinner upp vid Äremosse nära Kinnared i Ulricehamns kommun. Ätran rinner faktiskt först norrut för att hälsa på i Falköpings kommun innan den påbörjar resan sydväst ut mot utloppet i Kattegatt i Falkenberg. Vattendraget passerar förbi Ulricehamn genom den största av de sjöar som ligger i dess framfartsväg, Åsunden. – Här är ett fint skolprojekt som heter ”Färgstudier på brunvattenåar i västra delen av Götaland”, där bland andra vattendrag också Ätran ingår.
Byggnadsminnet Tullbron, en stenvalvsbro som byggdes mellan 1756 och 1761, används för trafik i en riktning och för gångtrafikanter och cyklister förstås. Fram till 1914 fick man betala en skatt, tull, för att passera över Tullbron, namnet har ett ursprung och en orsak. Det finns en ruin vid brons östra fäste, borgen Falkenberg, omnämnd i skrift första gången 1298. Rikstvåan (Riksväg 2) lät under många år trafiken flöda över Tullbron, fast den var förstås en flaskhals, en av många sådana eftersom Rikstvåan skulle passera igenom alla Hallands städer. Just beteckningen Riksväg 2 fanns bara under åren 1945-1962.
Gustaf Ullman-statyn skapad av Nanna Ullman – norra fästningshörnan – Varberg – januari 2011
Nog är det väl kallt att naken vara i detta väder! En staty vid norra änden av fästningen, Gustaf Ullman-statyn, är skapad av danskfödda Nanna Ullman, dotter till Skagenmålaren Viggo Johansen. Nanna var gift med konstnären Sigfrid Ullman, som i sin tur var bror till författaren (skriftställaren) Gustaf Ullman, som alltså har stått modell vid skapandet av skulpturen.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 