Barbro ”Lill-Babs” Svensson (1938-2018)
Lill-Babs på Scandinavian Raceway i Anderstorp – juni 1974
Det svenska folkhemmet, som väl bara i viss mån existerar längre med tanke på alla rubriker om krackelerande sjukvård, skola, äldrevård, järnväg och allt vad det kan vara, i alla fall, det svenska folkhemmet har förlorat en av sina käraste ikoner, Lill-Babs. – Barbro Svensson alltså, bördig från Järvsö i Ljusdals kommun i Hälsingland, hon som alltid (känns det som) har funnits där för oss som en slags trygghet i livet, hon som bara har varit sig själv men likaväl en artist ut i fingerspetsarna. Hon är nu borta men kommer ändå alltid att finnas kvar på ett eller annat sätt.
Bara dagen innan meddelandet om hennes bortgång så sändes det tionde och sista del en av TV-serien Bonusfamiljen, där Barbro i just denna kvälls avsnitt i sin roll som Gugge markerade sin närvaro mest jämfört med alla de andra avsnitten.
Lill-Babs på Scandinavian Raceway i Anderstorp – juni 1974
Jag tog några bilder på Lill-Babs i depån vid 1974 års ”Texaco Grand Prix Anderstorp of Sweden”, tävlingen i Sverige där det var meningen att Lill-Babs efter Formel 1-loppet skulle få hänga segerkransen runt halsen på en annan ikon, racerföraren Ronnie Peterson. Nu blev det inte så, Ronnies JPS Lotus /9 ville bara hänga med 8 av de 80 varven som skulle köras och det blev i stället sydafrikanen Jody Scheckter som fick äran att bekransas av Barbro.
Lill-Babs på Scandinavian Raceway i Anderstorp – juni 1974
Inte vågade jag fråga, inte då för så länge sedan, om jag på lite närmare håll kunde få ta några mer porträttliknande bilder på Barbro där hon tittar in i kameran. Fast hon tittar nog ändå mot fotografen på bilden ovanför ovanstående bild, lite nyfiken på den blyge stackarn med kameran. Förmodligen hade det väl gått för sig att ta en lite mer närgången bild, hon var ju en mycket vänlig människa, och hon hade en liten stund för sig själv just vid tillfället, men det var många, många som hade samma tankar om att fotografera Lill-Babs (och alla de andra kändisarna). Många, många ville också vara bästis med Lill-Babs där i depåområdet, få var detta förunnat, men se på mannen som på bilden längst upp håller hennes hand och skall hjälpa till med något, nog ser han väl riktigt lycklig ut?
Lill-Babs på Scandinavian Raceway i Anderstorp – juni 1974
Lill-Babs hukar när segraren Judy Scheckter sprider skumpa – 1974
Lill-Babs i den vita hatten och Texaco-jackan hukar när den bekransade segraren i Anderstorp Formel 1 1974, Judy Scheckter, sprider porlande dryck. Bild från tidskriften Bilsport nr 7 – 1974.
Jag kommer inte ihåg när jag första gången hörde något framfört av Lill-Babs, men det var i alla fall en tid innan hennes stora succé på skiva 1959, inspelad på skivbolaget Karusell (grundat 1953, förvärvat 1960 av Polydor) och skriven av Stikkan Andersson, nämligen Är du kär i mig ännu Klas-Göran? Det var den första Guldskivan för Barbro. Säkerligen hade jag några år tidigare läst om henne i någon av de veckotidningar som ofta fanns tillhands någonstans eller som jag möjligen inhandlat själv. Allas Veckotidning kanske, eller Hemmets Veckotidning eller också var det Bild-Journalen. Kanske Fick-Journalen?
Lill-Babs med Simon Brehm och sångkollegor – 1957
Jag såg i alla fall på TV Melodifestivalen 1961, då Siw Malmkvist vann med April, april, och sedan såg jag finalen, Eurovision Song Contest, i Cannes, då inte Siw utan Lill-Babs framförde låten och med den kom på fjortonde plats. – 1958 fick vi äntligen TV-apparat i vårt hem (det var fotbolls-VM i Sverige det året) och sedan dess har jag haft tillfälle att se Barbro Svensson i hur många TV-program som helst.
Innan vår familj blev med TV så gick jag ibland till en kompis, vars pappa var bonde och som hade en anställd också, denne bodde på andra våningen i en liten stuga nära huvudbyggnaden. Den anställde köpte en TV-apparat redan 1956 eller möjligen 1957, och det hände att han fick besök av det fåtal ungar (inklusive mej) som bodde nära och där satt vi på golvet och han på en stol och glodde tillsammans på en testbild och annat spännande. Ibland var vi kvar så pass länge att vi fick se något program också, kanske inte med Lill-Babs dock.
På omslaget till Fick-Journalen nr 43 – 1957 håller Barbro, till vänster, armen om sin manager Simon Brehm (1921-1967). De övriga är från vänster Marie Dieke, Monica Velve och Lily Berglund. – Allra först så återgavs Lill-Babs på stenkakor, 78-varvare, sedan på både dessa tunga plattor och tunnare 45-vars singelskivor för att följas av EP-plattor (1956) med riktiga bildomslag. (Stenkaka = 78 varvs grammofonskiva).
Tyvärr för Ronnie, ingen träff med Lill-Babs vid prispallen – Anderstorp – juni 1974
Ronnie Peterson fick med tunga steg vandra iväg från sin JPS Lotus som hade övergett honom ute på banan i ett tidigt stadium av Formel 1-loppet. Lill-Babs fick som tidigare nämnts alltså inte tillfälle att hänga lagerkransen på den svenske raceridolen, the SuperSwede, som inte ser vidare glad ut, förståeligt nog.
Ronnie gick ur tiden redan 1978, bara 34 år gammal, efter de svåra skador han åsamkades i samband med en våldsam krasch (som jag tyvärr såg i direktsändning på TV) på Monza-banan i Italien.
Bild-Journalen 1959
”Vad tjänar det till att beskriva hennes utseende?”, skrev författaren och ledamoten av Svenska Akademien, Lars Forssell, 1979. ”Alla känner ju till det.” Och så var det och så är det, få eller inga andra utseenden i Sverige har synts så ofta på tidningarnas omslag som Lill-Babs’. – Det känns konstigt att en person som man inte känner, att man känner henne så väl.
Barbro, vi saknar dig!
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 