… i trakten runtomkring, i alla fall i april 2018
Vad är det som gäller? – Träslövsläge, Varberg – april 2018
”Apply throughout the area.” – Vad det än är som gäller så gäller det hela området. Då gäller först att veta vad området innefattar och omfattar och sedan förstås vad som gäller inom detta område. Det kan vara något som är tillåtet eller något som inte är tillåtet, men texten på skylten meddelar hur som helst att något ej beskrivet gäller för ett ospecificerat område på denna plats. Vi kommer nog inte längre än så här i detta ärende i denna ort, Läjet, som fiskeläget Träslövsläge av praktiskt språkliga skäl oftast kallas.
Cykelparkering på bilparkering på Kyrkogatan i Varberg – april 2018
Så här skriver kommunen (Varbergs) på sin hemsida: ”I framtiden kommer staden att anpassas än mer till dig som cyklar. Redan i dag kan det vara svårt att hitta bilparkering i innerstaden – då kan cykeln vara ett bra alternativ. Det kan du börja med redan i dag!” – Sagt och gjort, nu har ett par smidda cykelställ placerats på det som tidigare var parkeringsrutor för bilar, så nu är det än mer besvärligt att hitta bilparkering i Varbergs innerstad.
Du som har gott om pengar: köp dig en batteridriven (eldriven) trampcykel för upp till 50 000 kronor i inköpskostnad, för nu under 2018 har du som privatperson möjlighet att ansöka om ett bidrag (via Naturvårdsverket) på 25% (maximalt 10 000 kronor) vid köp av en sådan cykel. Det är inga problem att hitta en cykel för 50 000, och den kan du parkera i detta ställ (om du vågar, cykeln kan ju bli stulen). Vi (och även du som köper) bjuder på rabatten via skattsedeln. Lycka till! Den som stretar på med en ordinär trampcykel utan batterihjälp får fortsättningsvis betala en ny cykel alldeles själv, men den cyklisten kan i alla fall också ställa den i ovanstående bilprofilerade cykelställ. Som nog också det är bekostat med hjälp av kommunalt skattemedel.
Fjäderlik älskog i Varbergs hamnområde – april 2018
Det här är två gråtrutar som ser till att det inom kort kommer att det blir några småtrutar. Det är möjligen en love story, i sämsta fall något för #metoo. Dessa blivande små gråtrutar kommer förmodligen inom kort att picka hål på sina äggskal på taken runtom i Varberg och i många fall sedan ramla några våningar ned mot innergårdar, trottoarer eller gator. Det brukar dock oftast avlöpa lyckligt för dunbollen (dunboll och dunboll …) och förbipasserande får sedan hålla koll på skränande, hetlevrade och bevingade curlingföräldrar. Fast det där senare går snabbt över, fjäderbarnen får snart klara sig själva.
Tallar med snårig uppväxt – Randens hög, Varberg – april 2018
Det är inte lätt att vara träd nära havet, åtminstone inte om man som träd vill växa rakt upp. Tallar blir ofta riktigt krokiga, till exempel här vid Randens hög nära Apelviken i Varberg. Ibland kallas kullen, Randens hög, där träden växer, i stället för Kung Ranes hög eller Döde kungens kulle. Själve Kung Rane är nog bara en mytologisk kung, för han finns namngiven på flera platser i Sverige, till exempel i Kung Ranes hög vid Flistads kyrka i Skövde kommun och det fanns också en gång ett Kung Rane motell i Munkedals kommun i Bohuslän. Vid bronsåldern skulle kungen Rane i alla händelser då ovetandes ha levt i det som sedemera blev Varberg. Kanske finns hans kvarlevor fortfarande där i kullen?
Randens hög, Varberg – april 2018
Området intill heter Ranelid och där finns bland annat Ranelidsrondellen, Ranelidsgatan och Kung Ranes väg. Här på bilden lutar Randens hög extra mycket och tallarna är mer snedställda är de brukar vara, men vid Randens hög vid Ranelid är bilden fotograferad i alla fall. Fotografen lutar nog också. En som vet att Ranelid ligger i Varberg är författaren Björn Ranelid och han ringde för några år i samband med ett föreläsningsbesök i staden spontant på dörrklockan till en lägenhet på Ranelidsgatan, bara för att göra en snabb påhälsning hos någon som bodde (bor) där. Björn sade också vid ett samtal med Hallands Nyheter att han nog är den ende i Sverige som har en egen stadsdel.
Järnvägsövergång vid Apelviken, Varberg – april 2018
”Drive through this barrier – don’t stop on the track”. Just det, om det olyckliga skulle inträffa, att du med bilen hamnar mellan fällda bommar, så tveka inte, kör på bommen och knäck den för att komma bort från järnvägsspåren.
Jag har faktiskt varit med om den saken, att hamna mellan nedfällda bommar, men jag var inte så gammal då och det var pappa som körde. Vi var på en semesterresa och detta var någonstans längs Göta älv i Bohuslän. Det pågick arbetn vid spåren och det var nog rörigt på platsen, men plötsligt fälldes bommarna framför bilen och bakom. Det blev inte bara lite nervöst i bilen utan mer åt panikhållet, men även utanför uppmärksammades det hela förstås. En av ”gubbarna” som arbetade där kom fram och farsan vevade ned rutan, mannen sade ungefär ”Vafan, står ni på spåret? Men stå kvar där, tåget kommer på det andra spåret (hoppas jag).” Nej, ”hoppas jag” sade han nog inte, han kanske bara tänkte så. Det var alltså dubbelspår och vi blev kvar på det ena spåret och tåget körde förbi på det andra och vi i bilen hann nog egentligen inte fatta vad som hände. Något hade vi varit med om i alla fall, ingen tvekan om den saken, men vi klarade oss ju helskinnade. Orsaken till att vi inte kunde köra förbi innan bommarna fälldes var det pågående arbetet, har jag för mej, men jag minns inte vad för arbete det var.
Landsbygden sydväst om Tvååker, Varberg – april 2018
Jag bor nästan på landet. Varberg är ju mindre än både Stockholm och Göteborg och Tvååker är mindre än Varberg och ibland kör man till landsbygden utanför Tvååker bara för att den finns där så nära, landsbygden, speciellt på våren. Det är betydligt längre dit under den kalla årstiden. Och hunden heter Rex, tror jag.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 