… profil i solglitter och ett raserat staket vid gammalt hus
Ett ertappat förargelseväckande beteende kan kosta 500 kronor (eller är det 800 eller kanske mer?), om man förargelseväckande urinerar på offentlig plats. Att låta sitt vatten, att urinera (kissa, pissa, pinka), i porten till en butikslokal i de centrala delarna av en tätort, på en offentlig plats alltså, är ett förargelseväckande beteende. Det är inte så trevligt för butiksägaren eller kunderna eller förbipasserande att se resultatet. Hade det urinerats i ett hörn inne i butikslokalen (om butiken varit öppen alltså) hade väl lagöverträdelsen fått en annan rubricering men varit minst två-tre korkat-grader högre.
Hade urinerandet skett på allmän plats på till exempel spanska Mallorca, så hade det betingat ett högre belopp, 400 euro, vilket med den uschliga (usla) växelkurs som råder för tillfället motsvarat drygt 4 000 kronor. Detta lär vara en fyrdubbling för 2018 jämfört med den tidigare aktuella kissboten på Mallorca.
För övrigt så hittade jag en rubrik i Expressen från 2017, som lyder så här: ”Flera lokala protestorganisationer kräver att lokala myndigheter stoppar alla svenskar, britter och tyskar från att förstöra ön.” De som protesterar verkar mena allvar och de verkar också vara många, och de säger dessutom bland annat ”att de fått nog och inte längre kan tolerera turister som kissar eller kräks på gatorna, slåss och vandaliserar”.
Här vet jag inte riktigt vad som försiggår, men publikt på en gata är det i alla fall, både synligt och ljudligt (hög musik). Alla har väl rätt att roa sig på sitt sätt, även om det som i detta fall för utomstående kan verka vara ett underligt sätt. Ja, roa sig så länge det inte handgripligen sker något mot oskyldiga (det gjorde det inte) eller om det som pågår pågår på samma plats hela natten (det gjorde det inte) men musikljudligt var det.
Ingen renodlad handsignal, tycker jag, men närmast likt ett handtecken för ”djävulshornen”, eller hårdrockstecknet från Black Sabbath’s tid. ”Kör hårt” kanske, tecknet kan också skydda mot ondska om man råkar vara buddist.
Väg 777 bär här inte upp mot himlen (eller närliggande Himle), utan bara mot Tvååker eller, i motsatt riktning, mot Dagsås. Det sistnämnda är en kyrkby med färre än 100 invånare, men för att nå dit måste fotografen och bilen vända åt andra hållet, vända hitåt, vända åter mot Dagsås alltså. – Det går naturligtvis att komma till Himle också, men det blir en omväg antingen man vänder eller fortsätter framåt. Himle har i alla fall fler invånare än Dagsås. Himle har kanske omkring 300 bofasta.
Vid Strandpromenaden rör det sig alltid, människor går, springer eller cyklar eller tar en informativ paus som här, men nästan alltid är det trevliga motiv man ser. Kanske en person som en relief mot den ljusa bakgrunden, eller snarare som en silhuett.
Vid Träslövsvägen i centrala Varberg ligger denna fina lilla rödmålade ryggåsstuga, kallad den Bexellska stugan eller Bålastugan. Att den också kallas Bålastugan beror på att ryggåsstugor ibland kallas så, eftersom de i regel var byggda av bearbetade stockar, ”bålar”. En bål var en stock som var rund, barkad och något bearbetad, eller en grov planka. Huset har torvtak (omlagt 2014) på den mellersta delen och det är en så kallat sydgötiskt hus och det är från 1700-talet, byggd 1785. De båda delarna av huset som har tegeltak kallas för häbbare (eller härbren). Det omgivande staketet är från betydligt senare tid men har av någon illdådare delvis raserats. Det är alltid så tråkigt att se och så onödigt och korkat att utföra detta genom ren förstörelselusta.
1876 köpte godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell (född 1831 i Harplinge socken, död 1900 i Varberg) stugan av hemmansägaren Jöns Jönsson på Kulsegård i Särdals by i Harplinge socken nordväst om Halmstad. (Harplinge bör ej uttalas Har-plinge). Alfred lät plocka ned byggnaden stock för stock för att sedan frakta den mot Varberg och Göingegården strax norr om staden. 1879 återuppfördes huset och blev som ett slags museum där på Göingegården. Här på Träslövsvägen har Bexells ryggåsstuga funnits sedan 1907, det sägs för övrigt att stugan har flyttats hela fem gånger.
Det sägs också att Arthur Hazelius, han som grundade Skansen i Stockholm, fick idén till Skansen efter ett besök i Bexells ryggåsstuga. Kanske var det så? Skansen stod i alla fall klar för invigning 1891. Detta Bexellska hus var/är ett genuint äldre allmogehem i ryggåsmodell, de flesta revs annars i samband med de laga skiftena som pågick i första hand på 1800-talet, och det var orsaken till att Bexell ville bevara ett sådant hus och det står ju fortfarande kvar om än det har flyttats några gånger. Länsmuséet i Varberg handhar skötseln av Bexells ryggåsstuga liksom de anordnar visningar av densamma. – Den eller de som sparkade ned staketet lär inte ha någon som helst susning om husets historia, vad kan man begära?
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o