Februaris skottdag flyttad till april? …

… eller är det möjligen en bonusdag för bilbärgning?

Skottdagen (?) 31 april 2018 – läge för bogsering – Varberg – juni 2018

Hade någon av någon orsak önskat få sin bil bogserad till någon annan plats, då hade hjälpen med bogsering funnits här på Fästningsgatan i Varberg under perioden 16 oktober 2017 till och med 31 april 2018.

Men stopp, vänta nu! April har väl bara trettio (30) dagar? Den sista april är väl 30 april? ”Trettio (30) dagar har november, april, juni och september, tjugoåtta (28) en allén, alla de övriga trettioen (31).” Den ramsan lärde jag mig tidigt i livet. Skottår? Nix, 2016 var ett skottår, 2020 är nästa, dessutom är det månaden februari som får en extra dag, en skottdag, när det är skottår, inte april, den månaden får aldrig någon skottdag. Var kanske 31 april 2018 en bonusdag för bogsering? Ja, så måste det vara. Bilden är dock fotad i mitten av juni, så då var det försent att utnyttja bonus-bogseringsdagen. Skylten var alltså inaktuell vid fototillfället.

Lägg också märke till den varbergska trappan på höger sida i bild, den upptar hela trottoaren, men jag tycker att den är ett traditionellt trevligt inslag i gatubilden. Kanske i vissa fall lite trafikfarlig, man får ju stiga ut i gatan för att passera, men jag har aldrig hört talas om någon olycka i det sammanhanget.

Motlut men god fart – Varberg – juni 2018

Trähuset till höger, det med verandan och med en galant utsikt mot Varbergs fästning, kallas för Slottet (före detta Ekbergs) och är byggt vid Fästningsgatan på Platsarna, en stadsdel, med anor, i Varberg. Platsarna är platsen för den första bebyggelsen i Varberg, frånsett fästningen då, som ligger mindre än hundra meter nedanför backen. De första husen på Platsarna byggdes förstås medvetet i anslutning till fästningen. Egentligen är man varbergare bara om man bor på Platsarna.

Jag har noterat att stavgång, som mannen på bilden praktiserar, gång med stavar (inte skidåkning alltså), på engelska benämnes Nordic Walking. Jag har också noterat att det tydligen var våra finska grannar som började gå med stavar redan på 1950- och 1960-talen, som en del av sommarträningen för skidåkarna i det finska landslaget. Då borde Veikko Hakulinen, en av tidens stora skidlöpare, ha praktiserat stavgång om sommaren, men kanske inte svenske idolen Sixten Jernberg.

Slottet på Platsarna – Varberg – midsommarafton 2018

Slottet har som synes ett litet fint torn i det hörn som är närmast i bild. Byggnaden innefattar 567 kvadratmeter yta och i huset finns 10 mindre lägenheter och ett källarutrymme (uppgifterna är omkring tio år gamla, men jag gissar att de gäller fortfarande). Huset där  i backen på Fästningsgatan på Platsarna är byggt 1894 och blev moderniserat 1993 och i dagarna pågår också någon form av renovering, jag vet dock inte i vilken form. Husets ritningar framställdes då för länge sedan av en arkitekt H. Persson i Borås.

Stor bildskärm med fotbolls-VM 2018 – Hamnpaviljongen, Varberg

Costa Ricas tappra mannar lyssnar på nationalsången men tvingas sedan efter en heroisk insats mot Brasilien och 0-0 efter nittio spelade matchminuter släppa in mål i förlängningen, 0-1 i den 91:a minuten av Couthino och 0-2 i den 97:e av Neymar.

Det var inte fullsatt på något vis framför Hamnpaviljongens bildskärm, där det också var uppsatt en läktare, däremot var det fullspikat på gräsmattan vid Societén där det skulle dansas i cirklar runt midsommarstången. Vid bildskärmen var det i stället förmodligen mycket folk samlat på kvällspasset, Serbien-Schweiz, där det senare laget vann efter det att den lille (169 cm hög, 5 ft 7 in) men svindlande bollskicklige Shaqiri (med kosovo-albanska föräldrar) petat in segermålet till 2-1 i den 90:e minuten.

Instängd vattenbärare – Brunnsparken, Varberg – 2018

Vattenbärare” kallas den här instängda pojken, en skulptur som skall pryda den i skrivande stund ännu ej färdigbearbetade Brunnsparken i Varberg. Brunnsparken har i någon form funnits sedan senare delen av 1600-talet. Parken har nu genomgått en uppfräschning med bland annat borttagande av några stora träd och med ny markbeläggning, dock saknas en gräsyta,  och med rabatter runt kvarvarande träd. Jag tycker att det blir ljust och bra i parkens nya skepnaden. Lördagen den 30 juni skall både parken och vattenbäraren invigas.

Knutte Wester heter konstnären som har skapat skulpturen Vattenbärare, vem som har omgärdat den med stängsel vet jag inte, men det var nog en bra idé med galler runtom så länge som vattenbäraren inte är fastskruvad i underlaget.

Den instängde vattenbäraren – Brunnsparken, Varberg – 2018

Kultur och fritidsnämndens ordförande, Christofer Bergenblock, skriver på sin Twitter-sida (september 2017) att ‘Vattenbärare’ är namnet på den nya konstnärliga gestaltning som skall uppföras i Brunnsparken av konstnär Knutte Wester. Ett kongenialt verk, som knyter an både till parkens historia och till geopolitiska frågor om vattenbrist och migration. Christofer kommer förstås också att invigningstala och att invigningsdricka ”brunnsvatten” då det är invigningsdags.

Den barnarbetande Vattenbäraren är gjuten i brons och skall bestå av tre delar, den tredje delen fanns inte på plats vid det här tillfället. En av enheterna har två tappkranar där man kan hämta sitt dricksvatten i lämpligt kärl, detta då varm årstid föreligger utan frysningsrisk för vattnet i rören. Kanske kan man sätta munnen intill för att dricka också, men då får man luta sig ned.

Vattenbäraren fastbultad i underlaget – Brunnsparken, Varberg – 23 juni 2018

Brunnsparken var en park i vilken man då det var på modet att ”dricka brunn” drack ett förhoppningsvis hälsosamt vatten från en sådan brunn och detta skedde från slutet av 1700-talet, under 1800-talet och tills modet avtynade i början av 1900-talet. Vad Brunnsparken beträffar så forslades vattnet från Svartekällan i Apelviken, som ligger söder om Varberg, till Brunnsparken för att där drickas, men jag antar att häst och vagn användes för transporten, inte en vattenbärarpojke med plastdunkar.

Vattenbärarpojken betraktar en vattenhämtare – juni 2018

Jag tycker hur som helst att det är ett fint monument som vi får/fått i Brunnsparken i Varberg, lite ovanligt också. Bättre än den förflugna idé som florerade för några år sedan om att flytta Bror Marklunds Badande ungdom från sin plats på torget, framför det gamla Rådhuset, till Brunnsparken. Ungdomarna badar vidare på torget och här i parken går det numera bra att hämta en skvätt vatten. Det är för tillfället faktiskt svårare att göra det motsatta, att kasta vatten (kissa), de två toaletter som fanns intill Turistbyrån vid Brunnsparken, de är stängda. Fast det finns alternativ på en del andra ställen, dock inte i Brunnsparken, inte nu i juni 2018 alla fall.

För övrigt så har en vattenreservoir i form av ett stort underjordiskt utrymme (cirka 4 x 12 meter och nästan fyra meter högt/djupt) nyligen upptäckts i västra änden av Brunnsparken. Det teglade utrymmet har förmodligen någon gång (på 1800-talet?) fungerat som en branddamm.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annons
Detta inlägg publicerades i Bildblogg, Bilder, Bygge, Byggnation, Foto + journalist, Foto journalistik, Fotoblogg, Gatufotografi, Halland, Photo + joutnalist, Photo blog, Photo journalism, Photo journalist, Sommar, Street photography, Uncategorized, Varberg, Vatten och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.