… så varm och så torr, inte bara denna långtorsdagskväll
En Långtorsdagkväll i Varberg innebår karusell och lite annat på torget, för de små och för de lite större, men också en del andra aktiviteter runtom. Den här torsdagskvällen var det som vanligt denna sommar väldigt varmt och väldigt torrt, mycket folk i rörelse, många turister, många badgäster och många varbergsbor som var klara med badandet och i stället bara önskade trängas på trottoarerna och i parkerna och på torget.
Duon på uteserveringen vid Gallerian hade en otacksam uppgift. Trafiken flöt bullrande förbi på gatan intill, ibland med raggarbilar utrustade med skrällande högtalare, uppblandat med andra högtalare vari hördes kommentarer från agilityuppvisningen i Engelska parken på andra sidan gatan. Det var mycket som gjorde att musiken drunknade i andra ljud vilket var synd, för de två killarna spelade bra. Jag satt en stund på en parkbänk intill (men matade inte duvor) och jag upptäckte plötsligt att högerfoten (min fot) rörde sig i takt med musiken och det är inte så ofta den foten rör sig i takt när det är musik på stan.
Hela sommaren har varit osannolikt varm och lång och torr, inget något regn i Varberg sedan jag vet inte när, i början eller mitten av juni tror jag även om spridda mindre skurar har förekommit utanför centralorten. Gott att svalka handen då och att känna fartvinden i ansiktet på en uppblåsbar gummikatamaran av Nya Zeeländsk design med en japansk sex hästars fyrtaktare där bak i båten.
Jag undrar vad han väntade på, den unge mannen, eller om han bara satt en stund och filosoferade där intill trädet och tittade på flödet av människor som gick, cyklade eller åkte bil eller förflyttade sig på något annat sätt. Konstigt nog så ser det alldeles folktomt ut runt omkring, men så var det inte alls.
Fyra hjul (en Chevy Corvette tror jag), tre hjul, två ben, olika sätt att förflytta sig. Det sistnämnda (tvåbensförflyttningen) är billigast om inte skorna är väldigt dyra i inköp.
Agilityuppvisning (dog agility) har varit ett populärt inslag i Engelska parken varje sommar de senaste åren, även denna sommar. Ett antal hinder som skall forceras i rätt följd och på föreskrivet sätt. I tävlingssammanhang gäller också att göra detta med tidtagning. Sporten kom förstås hit till Sverige från England och den blev en officiell tävlingssport 1987.
I Sverige tävlar hundarna i fem olika storleksklasser: x-small, small, medium, large och x-large (extra liten, liten, medium, stor och extra stor ungefär). På bilderna ser man att hopphöjderna är olika för de två hundarna, avstår dock från att storleksbenämna de två även om jag tror att den första är stor och den andra liten.
”Jag är nog bäst här i dag, tror jag, åtminstone har jag den bästa stilen om än jag inte är snabbast eller hoppar högst!”- Alla varianter av stilar förekom här i parken, där väldigt många spridda dofter distraherade hundarna, även de som hade placerat sig bra i de nyss avverkade svenska mästerskapen. Dessa proffs kunde allt också ta sig en sniffpaus mitt i springandet. Underhållande var det och ett väldigt skällande var det också.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o