… i Västra Flandern i Belgien, ett minne av slaget vid Passchendaele (det tredje slaget om Ieper (Ypres)
Minnesmuséet nära Passchendale, till minnet av slaget där 1917 – augusti 2018
Tyne Cot Commonwealth War Gravess Cementery and Memorial to the Missing är en krigsgravplats och en minnesplats sydväst om byn Passchendaele i Flandern i Belgien för dem som dödades under första världskriget vid denna utbuktning eller ficka (Ypres Salient) på den västra frontlinjen, på slagfälten i trakterna av Ieper (eng. Ypres) i Flandern. Minnesplatsen ligger nio kilometer nordväst om Iepers stadskärna.
Omkring 185 000 samväldessoldater dog i detta område, men även soldater från andra nationer dödades och inte minst dödades tyska soldater. Omkring 25 miljoner militärer dog i strid under detta krig, men också av andra orsaker som sjukdomar eller övriga umbäranden; omkring 30 miljoner civila dog av direkt krigsrelaterade orsaker. Siffrorna måste betecknas som osäkra, det finns väldigt många olika uppgifter och sätt att räkna på.
Spanska sjukan, en svår influensaepidemi eller pandemi, den spred sig i stora delat av världen, dödade fler människor än vad som dog orsakat av kriget. Mer än 25 miljoner dukade under av spanska sjukan (jag har sett siffror som anger 50 miljoner och till och med ännu fler), det var en sjukdom som härjade från slutet av 1917 / början av 1918 till slutet av 1920 (årtalen varierar när man söker uppgifter).
USA införde i maj 1917 värnplikt, förklarade krig mot Tyskland och trädde in i kriget i Europa på ententens sida, ententen var en allians av länder vilken leddes av Storbritannien, Frankrike och Ryssland, och detta orsakade en vändning i kriget till de allierades fördel. Den 11 november 1918 kl. 11:00 upphörde striderna och Tyskland accepterade villkoren för vapenvilan, de tvingades sedan underteckna ett väldigt hårt utformat fredsfördrag 28 juli 1919. – Det första världskrigets utlösande faktor 1914 var ju som bekant ”Skotten i Sarajevo”, då den österrikiske tronföljaren Franz Ferdinand och hans hustru Sophie dödas i ett attentat i Sarajevo i Bosnien den 28 juni.
Den 11:e november innevarande år, 2018, för inte ens en vecka sedan när detta skrives, var det hundraårigt stilleståndsjubileum, för då för hundra år sedan det blev tyst över leran och skyttegravarna i Flandern och på andra ställen. Bara under de två första veckorna i Slaget vid Passchendaele / Tredje slaget vid Ieper (Battle of Passchendaele) hade omkring 4,250,000 (4,25 miljoner) granater avlossats, hur många som briserade under hela det första världskriget kan väl knappast någon ens uppskatta? Uppskatta tystnaden efter vapenvilan kunde nog alla göra däremot.
Ett drygt halvår senare tillkom alltså det förödande och för förlorarna Tyskland förödmjukande Versaillesfördraget, som undertecknades den 28 juni 1919, vilket var grogrunden till nästa krig, det andra världskriget. Villkoren i fördraget bidrog till att försvaga Tysklands demokratiska regering, vilket en österrikisk ordonnans (beskriven längre ned) i den tyska armén så småningom tog tillfället i akt att utnyttja.
CWGC (Commonwealth War Graves Commission (Samväldets Krigsgrav-kommission ungefär) är en mellanstatlig organisation, en institution grundad 1917, bestående av de sex oberoende medlemsstaterna United Kingdom (England, Skottland, Wales och Nordirland), Australien, Kanada, Nya Zeeland, Indien och Syd-Afrika, med huvuduppgift att markera platser, att registrera döda och att vårda soldatgravar och minnesmärken. De ansvarar för 2 500 gravplatser med tillsammans omkring 73 000 enskilda gravar runt om i världen. CWGC:s största begravningsplats är denna i ”Tyne Cot” i Flandern i Belgien, den största begravningsplatsen för krigsdödade som tillhört Samväldets trupper. För närvarande (2018) heter CWGC:s ordförande Prins Edward, Hertig av Kent.
Tyne Cot Cementery, Flandern, Belgien – augusti 2018
Tyne Cot fick 1917 sitt namn av soldater i infanteriregementet Northumberland Fusiliers, som såg en likhet mellan de erövrade tyska små vaktposthusen (i betong oftast), ”Pill Boxes”, och de typiska husen (”Tyne Cots”, cottages) som arbetarna i Tyneside (vid områdena längs floden Tyne i nordöstra England) bodde i.
Dessa erövrade små ”pill boxes” låg utefter vägen mellan orterna Passchendaele och Broodseine. Omkring dessa krypin begravdes i mars 1918 343 kroppar, och det är på detta ställe som denna stora begravningsplats med närmare 12,000 gravar har anlagts, under vars stenar en stor del oidentifierade kroppar eller delar av kroppar är begravda, ”Know but to God” eller ”Known unto God”, ”Känd endast av Gud”. Known unto God är författaren Rudyard Kiplings ord och förslag att ristas på gravstenar för oidentifierade soldater. Hans son John dödades 1915 vid The Battle of Loos i Frankrike och sonen kunde aldrig identifieras (eller möjligen har det skett nu på senare tid).
Vid Tyne Cot Cementery i Flandern, Belgien – augusti 2018
Fältmarskalk Douglas Haig
Passchendaele är en tätort inom Zonnebeke kommun i Västra Flandern, en tätort som i allmänt språkbruk givit namn åt Slaget vid Passchendaele, även kallat Det tredje slaget om Ieper. Det var en brittiskledd offensiv mot tyskarna, ledd från sin position flera kilometer bakom fronten av fältmarskalken (senare kallad ”slaktaren”, omkring två miljoner allierade soldater stupade eller sårades under hans befäl) Sir Douglas Haig, överbefälhavare för de brittiska styrkorna i Frankrike och Belgien. Slaget vid Passchendaele varade från 31 juli till 10 november 1917.
Den första dagen hade nästan 33 500 av de allierade soldaterna stupat eller sårats. Sir Haig överlevde denna första dag, också hela slaget vid Passchendaele och även hela första världskriget, dock avled han i slutet av januari 1928 av en hjärtattack, 66 år gammal. Det sägs att en allierad soldats liv gick till spillo för varje fem centimeter lerig yta som styrkorna avancerade mot tyskarna i slaget vid Passchendaele.
Det finns en kanadensisk film från 2008, som heter just Passchendalae, och som handlar om en kanadensisk soldats erfarenheter från det här kriget. – En berömd roman, som handlar om första världskriget, från 1929, är franskättade tyske Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt och den romanen har även filmatiserats (1930 och 1979). – Dessa två exempel har inget med tidningsklippet att göra, detta klipp finns på Tyne Cot Memorial Museum.
Foto från Tyne Cot Memorial Museum – augusti 2018
Uppgrävning av kroppar utfördes efter kriget av ”Post war exhumation companies”. En man som under några månader 1918 hade till uppgift att utföra sådant arbete berättar: ”Ofta plockade jag med spade upp resterna av en modig och bra människa. Kanske bara ett litet höftben med fluglarver att bära till den gemensamma gravplatsen. Många kroppar hittades liggande nedsänkta i vattnet i granathål och i kratrar som skapats av minor, kroppar som verkade vara ganska hela men som upplöstes till en massa av vit, slemmig krita när vi hanterade dem. Jag ryste när jag såg på mina händer, täckta av mjukt kött och slem, när jag letade efter identitetsbrickan, och jag har varit tvungen att dra kroppar i stycken för att inte dessa kroppar skulle bli begravda som okända soldater. Det var mycket smärtsamt att begrava dem som förblev okända.”
Många andra har beskrivit hur hemskt och fruktansvärt detta arbete var, även de som utstått vedervärdigheter under själva krigets skeden. ”Det hemskaste jobbet jag någonsin har haft”, ”inga ord kan beskriva grymheten”, ”djupt deprimerande”, ”jag har tänkt på det hela mitt liv” är några utdrag från olika sammanhang.
Adolf Hitler till vänster med tyska kamrater och hunden Fuchsl.
En soldat som faktiskt deltog i Slaget om Passchendaele, och även i Första slaget om Ieper och i andra bataljer, var den österrikiske medborgaren Adolphus Hitler (han döptes tydligen till Adolphus), som på grund av ett förmodat administrativt fel hos myndigheten frivilligt lyckades bli värvad till 6. Bayerische Reserve-Division (List Regiment), en enhet inom den kungliga bayerska armén. Han erhöll tjänstgöring som fotburen ordonnans på västfronten i Frankrike och i Belgien.
Adolf var bosatt i München men var fortfarande österrikisk medborgare när han skrev in sig i den armé som han förstås inte borde ha fått tillträde till. Gefreiter (korpral) Hitler tjänstgjorde hur som helst för Tyskland bakom frontlinjerna men han sårades i Slaget om Somme i Frankrike, då en skärva från en brittisk granat träffade honom i vänstra låret. Han befann sig vid tillfället i ordonnansernas skyddsrum i byn Le Barque men träffades ändå av splitter, även ordonnanskollegor träffades.
Vid Tyne Cot Cementery and Memorial i Flandern, Belgien – augusti 2018
Omkring 40,000 belgiska soldater dog under första världskriget, en tredjedel av dem på grund av sjukdomar. 8,756 civila belgare dog, merparten av dem under den tyska invasionens och ockupationens första veckor. 378,000 belgiska soldater tjänstgjorde under kriget i Europa, belgiska soldater tjänstgjorde även i Afrika (i första hand i Belgiska Kongo). Här vid Tyne Cot ligger inga belgiska soldater begravda eller namngivna (såvitt jag vet i alla fall).
Gravstenar för australiska soldater – Tyne Cot Cementery – augusti 2018
Förusterna vid The Battle of Passchendaele (det Tredje slaget om Ieper/Ypres) uppskattas till omkring 500,000, varav omkring 275,000 från samväldet (merparten britter) och kanske fler är 200,000 tyskar. 38 000 av dessa samväldare var australiensare, 15,654 var kanadensare och 5,300 var Nya Zeeländare.
Tyne Cot Cementery and Memorial i Flandern, Belgien – augusti 2018
På det här minnesmonumentet (till höger i bild) i Tyne Cot Memorial finns oräkneliga namn på meniga och officerare, eller inte oräkneliga, det är faktiskt tillsammans 34,996 namn (när detta skrives) varav 1,166 Nya Zeeländare, övriga är britter. Alla saknar de kända gravplatser och de kom aldrig hem till sina familjer igen.
Ihågkomna men inte hittade eller identifierade – Tyne Cot Memorial – augusti 2018
De som hittades och kunde identifieras begravdes på sådana här respektfulla begravningsplatser, de övriga hedras med sina namn graverade på minnespaneler: gravplatser och minnesplatser, cementeries and memorials. Det finns bara här i i Belgien väldigt många sådana ställen, 385 stycken vårdar minnena av första världskrigets offer och dessa minnesplatser är naturligtvis minutiöst välskötta.
Ett brev, daterat 2 maj 2018, vid Tyne Cot Memorial Museum – augusti 2018
Ett brev från Australian Red Cross Society i London, adresserat till Mr Austin på Beeston Street i Manchester, ett brev som ger litet eller inget hopp alls om att hans son, 707 Pte. Matthew Austin, skall ha överlevt kriget, det i alla avseenden meningslösa första världskriget.
Matthew tjänstgjorde tydligen som fotsoldat (Pte. anger ”Private”, motsvarande svenska ”menig” soldat) vid 30th Battalion A.I.F., som var en infanteribataljon inom den frivilliga australiensiska imperialstyrkan. 30:e bataljonen bildades 1915 och upplöstes 1919 efter kriget, (den återuppstod 1921 och tjänstgjorde bland annat även under andra världskriget). Matthews var född i Clifton, New South Wales i Australien, varför pappan bodde i Manchester vet jag inte.
Grannar till Tyne Cot Cementery, Flandern – augusti 2018
Kossorna står nyfiket tittande mot besökarna, landskapet ser inbjudande ut, men hur såg det ut här 1918, efter vapenstilleståndet? Den 6 november 1917 lyckades de allierade slutligen inta den höjd där Passchendaele låg, inte så långt härifrån, men då hade misslyckade och katastrofala offensiver under tre och en halv månad föregått denna seger och dessutom så skedde ett strategiskt tillbakadragande av fronten under den kommande våren 2018, den vunna marken gavs upp. Seger till ingen nytta alls, en riktig pyrrhusseger med stora mänskliga lidanden och förluster. I detta område ligger Tyne Cot Cementery and Memorial, omgiven av vackra landskap med inslag av betande eller beskådande kor, eller kvigor kanske det är.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 