Så kan man också se på hur andra ser på TV …

… och kamouflerat i Belgien; högt är det till toppen; kul att se bagaren baka; på Bruntes rygg; Samoa-solens nedgång och hur man flyttar snö respektive hur man värmer gatstenar

Återvinning vid Södra Vägen – Östra Långgatan, Varberg – december 2018

”Det är så grymt sjukt galet att öppningarna på behållarna är så små va, typ! Våran gamla platt-TV får inte plats i nån utav dom! Fa-n! Då måste vi ju ställ’an här, va?”

NATO-fordon i Mons, Belgien – april 2009

Jag tittade ut genom fönstret i frukostmatsalen på hotellet i Mons i Belgien, inte så långt från gränsen mot Frankrike, och där stod två bamsiga och fläckiga dragfordon, semi-trailer truck tror jag att sådana kallas. Jag ser att SHAPE, som är högkvarter för NATO ACO, har säte i Casteau norr om Mons. Alltså, Supreme Headquarters Allied Powers Europe (SHAPE) har sina högkvarter för North Atlantic Treaty Organization’s (NATO) Allied Command Operations (ACO) norr om staden Mons. Kanske kom fordonen därifrån.

Lion’s Mound, Waterloo monument, Braine-l’Alleud, Belgien – april 2009

Väldigt jobbiga trappsteg kan jag intyga! Många steg är det, riktigt arbetsam uppförsbacke med steg, det som ser ut som ett blixtlås på denna grönklädda konstgjorda kulle som blev färdigställd 1826. Sicket jädra grävande och skyfflande det måste ha varit för nästan 200 år sedan här i samhället Braine-l’Alleud, strax söder om Bryssel, för att få till denna 43 meter höga kulle som har en omkrets på 520 meter! Ett lejon på toppen av Lejonkullen, Butte du Lion, ett rejält och väl synligt koniskt minnesmärke över slaget vid Waterloo, det som ägde rum 18 juni 1815. Kejsar Napoleon Bonapartes arma soldater mötte här sitt öde i fältslaget, där trupperna från Storbritannien, Preussen, Hannover, Braunschweig och Nederländerna var hans och hans mannars motståndare, och han själv förpassades efteråt till den otillgängliga lilla ön Sankt Helena i Atlanten mellan Afrika och Sydamerika. Omkring 50,000 soldater miste sina liv i denna dags slag och ett större antal hästar dessutom (∼ 7,000 uppskattningsvis).

Det var Nederländernas kung Wilhelm (Willem) I som 1820 beordrade konstruerandet av kullen efter segern mot Napoleon. Wilhelm (den förstes) son Vilhelm (Willem) II av Nederländerna var med i striderna och träffades i axeln av en muskötkula och föll av sin häst men överlevde, och det var mest därför det var värt att bygga en kulle här, och dessutom är kullen ett minnesmärke för det två dagar tidigare utkämpade slaget vid Quatre Bras.

Bagare med publik – San Francisco – september 2009

Bagaren är inte bara bagare, han är ett bakandets konstnär också, som utför sitt arbete inför publik i området vid Fisherman’s Wharf. Det flanerar mycket människor häromkring och många av dem agerar gärna publik framför ett skyltfönster.

Första gången i San Francisco och vid första stegen på staden gator så ursäktade sig en yngre medelålders kvinna och undrade om jag visste var någon viss plats eller visst område låg, jag har glömt vilken eller vilket, jag var förstås ovetande i det ärendet. Hon skrattade och jag skrattade och vi fick en trevlig pratstund i stället, hon var amerikanska som jag fattade det men minns inte att jag frågade varifrån hon kom (fast det gjorde jag nog ändå).

Lunchritt i San Francisco – september 2009

Den kanske inte heter Brunte, hästen, men något heter den väl. Kanske heter inte ryttaren Jonte, men så heter däremot drängen i Gustaf Frödings dikt Jonte och Brunte, en dikt som jag gillar mycket men som jag aldrig har lyckats lära mej utantill som jag hoppats på. Kanske förståeligt egentligen, för dikten är lång, men den börjar så här: ”De kommo från ängen / och Brunte var hästen / och Jonte var drängen / som tjänte hos prästen / och gammal var Jonte / och gammal var Brunte / och stocklat förresten.” Den finns tonsatt också, hör här!

Nej, det är med all säkerhet inte Jonte och Brunte som stillsamt klapprar fram, för någonstans i San Franscisco är det och inte alls i Värmland, men jag kommer förstås inte ihåg vad platsen i San Francisco heter.

Konsten att flytta snö – Östra Långgatan , Varberg – februari 2009

Både 2009 och 2010 var snörika år (i Varberg i alla fall) och kostade kommunkassan en hel del pengar i form av snöröjning. Beredskapen fanns i alla fall, som synes, jag tror att det är sämre ställt i dag på grund av alla de snöfattiga vintrarna sedan dess och att det kommer att bli lite yrvaket när mer snö än vanligt ligger där än en gång. Fast jag kanske har glömt någon snövinter däremellan fram till i dag?