…. visar hela historien om Flygvapnets flygande enheter
J 21A – Saab 21 från 1940-talet – Flygvapenmuseum – augusti 2018
Saab:s J 21A (”Tvestjärten” eller ”Earwig”) visade upp sig i början av 1940-talet och fanns i versionerna J 21A, J 21B och A 21, det var ett jakt- respektive attackflygplan. Motorn sitter ju placerad bakom förarkabinen med en ”skjutande” propeller (pusher), vilket omöjliggör för piloten att hoppa ut vid en nödsituation, och i stället var en krutladdning placerad under förarstolen så att både den och piloten kunde skjutas upp ur kabinen så pass högt att propellerns inte skulle skada den nödställde, han kunde sedan förhoppningsvis segla mot jorden med fallskärm. Kanske var J 21:an allra först i världen med en katapultstol? Åtminstone var Saab tidigt ute med en sådan i ett serietillverkat flygplan.
J 21A – Saab 21 från 1940-talet – Flygvapenmuseum – augusti 2018
298 stycken J 21:or i nämnda jakt- och attackversioner nyttjades av Flygvapnet mellan åren 1945 och 1954. De ersattes sedan av det första svenskbyggda jetplanet Saab J 21R, utrustat med en reaktionsmotor (reamotor, jetmotor), och som tillverkades i ett antal av 60 stycken (eller möjligen 64) och var i aktiv tjänst mellan åren 1949-1957.
Flygvapenmuseum, Malmslätt, Linköping – augusti 2018
Flygvapenmuseum på platsen som ovan, vid F 3 Malmens (Östgtöta flygflottilj) militära flygplats i tätorten Malmslätt i Linköpings kommun, stod färdigt 1984. – På 1940-talet växte ett flottiljmuseum fram och den första utställningen på Malmen ägde rum 1951 med elva flygplan i en lägerhydda. Den hyddan uppfördes redan 1901 som ett logement för Första livgrenadjär-regementet. 1967 byggde Linköpings stad en hangar i stadsdelen Ryd för att rädda flottiljmuséets samlingar där underhåll och öppethållande sköttes i första hand av Östergötlands Flyghistoriska Sällskap (ÖFS), som bildats samma år.
Flygvapenmuseum inrättades 1977 och blev införlivat i Statens försvarshistoriska muséer (SFHM), som bildats 1976 tillsammans med Armémuseum i Stockholm och Marinmuseum i Karlskrona. 1989 tillkom en utställningshall till det, som ovan nämnts, 1984 invigda muséet på Malmen och omkring 50 flygplan visas nu inomhus. Flygvapenmuseum har senare utvecklats till ett kulturhistoriskt museum för att bättre motsvara publikens intressen och samtliga utställningar har byggts om och utställningsytan har fördubblats. Här finns ett faktarum, ett science center (Flyglabbet), ett rum för tillfälliga utställningar, en restaurang/café och en modern hörsal.
Muséet har också fått regeringens uppdrag att bevara vraket av den DC-3:a (TP 79001) som i juni 1952 sköts ned av sovjetiskt jaktflyg över Östersjön, Mer om detta längre ner i detta blogginlägg.
TP 52 – English Electric Canberra B.2 – Flygvapenmuseum – augusti 2018
Ett flygande laboratorium och ett signalspaningsflygplan är detta, kallat TP 52, ett English Electric Canberra B.2-plan. Två begagnade Canberra köptes 1959 från England, med leverans i början av 1960, för att ersätta befintliga propellerflygplan, detta därför att väsentligt kunna öka flyghöjd, fart och lastförmåga. De båda ursprungligen medeltunga bombplanen, utan beväpning, blev stationerade på F 8 i Barkarby.
Ovanstående TP 52:a levererades i mars 1960 men på grund av omfattande ombyggnader kom det i tjänst först i maj 1961. Elkapaciteten hade då utökats rejält för att kunna driva den elektroniska utrustningen ombord och en radarnos och ett antal extra antenner hade monterats. Planet togs ur tjänst 1974 och hamnade då i stället bland de flyghistoriska samlingarna här på Malmen.
J1 – Phönix 122 D.II från 1920-talet -Flygvapenmuseum – augusti 2018
Phönix D.II (J1 – Phönix 122 D.II) byggdes hos Phönix Flugzeugwerke AG i Wien och efter en tjusig flyguppvisning i Stockholm 1919 med två sådana flygplan väcktes det svenska intresset av att inköpa sådana. Ett trettiotal beställdes och levererades till det svenska arméflyget, varav tio stycken av dessa blev licenstillverkade på Malmen i Linköping. Dessa svensktillverkade plan modifierades emellertid på olika sätt med resultatet att de fick sämre flygegenskaper.
Planet på bilden, #947, är det enda av dessa flygplan som inte havererade och kan därför beskådas på Flygvapenmuseum. Ett annat av dessa maskiner blev det första svenska militärflygplan som det hoppades från med fallskärm. Löjtnanten Nils Söderberg hamnade under en flygtur 1926 med sitt Phönix-plan i okontrollerbart spinn ovanför Malmen men lyckades rädda sig med ett fallskärmshopp.
Flygvapnet bildades 1926 och Phönix blev dess första jaktflygplan, varefter det togs ur tjänst 1933, då tekniskt och utförandemässigt förstås ganska föråldrat.
B 3 – Junkers Ju 86 K från 1938 – Flygvapenmuseum – augusti 2018
Detta flygplan, Flygvapenmuseums B 3:a, en Junkers Ju 86 K, är den enda bevarade Junkers Ju 86:an i hela världen. Vårt land tyckte sig i slutet av 1930-talet ha behov av ett medeltungt bombflygplan och därför beställdes 1936 ett antal av 40 stycken Junkers Ju 86 från Tyskland, som hade fart på sin krigsproduktion vid den tiden. Planet var byggt helt i metall, vilket inte tidigare var givet för flygvapnet, och Saab i Trollhättan kunde senare också licensbygga ytterligare 16 flygplan av denna Junkers-typ.
Dessa Junkers kom att användas som torpedflygplan och även för spaning, utbildning av navigatörer och som transportflygplan. Det hade fyra mans besättning och kunde bära ett ton bomber. Den Junkers Ju 86 K som är avbildad här ovan byggdes 1938, avverkade 2,086 flygtimmar och togs ur tjänst 1958.
TP 47 Catalina + S 31 Spitfire PR Mk XIX + MiG 15 – Flygvapenmuseum – 2018
Här syns på en och samma gång ett Tp 47, en Consolidated (PBY-5A) Catalina (Canso A), alltså (ett likadant flygplan som det vilket sköts ned i juni 1952 av två sovjetiska MiG-15); ett S 31 – Spitfire PR Mk XIX och ett MiG-15 – Mikojan Gurevitj, samma typ av flygplan alltså som sköt ned också Catalinan.
Catalinaplanet är tillverkat i Kanada, det svenska flygvapnet köpte tre stycken sådana. De kom att användes som obeväpnade sjöräddningsflygplan i första hand och för spaning och för sjuktransporter. De blev mycket omtalade 1952 då två av dem deltog i sökandet efter ett försvunnet signalspaningsplan: Tp 79 Hugin, en DC-3A-360 Skytrain. Ett av Catalina-planen blev alltså nedskjutet av två sovjetiska MiG-15-plan men lyckades nödlanda på vattnet och de fem i besättningen kunde räddas av ett västtyskt handelsfartyg.
Flygvapenmuseums exemplar av Tp 47 är licenstillverkat i Kanada, har tjänstgjort på flygflottiljen F 2 Hägernäs sedan 1949 och sedan hamnat sedan bland samlingarna på Malmen, det skedde 1966. En genomgripande renovering av planet genomfördes 2009. Det är det första av de tre flygplan som levererades till Sverige som nu finns på Flygvapenmuseum. Sammanlagt 6,000 flygtimmar hann planet med att avverka.
En S 31 Spitfire PR Mk XIX hänger i luften vid Catalinan, den påträffades i Kanada och kunde 1982 införlivas i Malmens samlingar. Det fanns dock en gång 50 stycken brittiska Spitfire av den här typen i det svenska flygvapnet, de hade inköpts i början av det så kallade kalla kriget ganska snart efter andra världskrigets avslut. Dessa snabba propellerplan, goda för mer än 700 kilometer i timmen, fick agera spaningsflygplan och hade beteckningen S 31. De togs ur bruk 1955 och alla planen skrotades, därav inköpet 1982 av en Spirfire i Kanada för museiändamål.
Modell (1:12) av den nedskjutna DC-3:an – Flygvapenmuseum – 2018
Så här såg den ut, den nedskjutna DC-3:an (DC-3A-360 Skytrain – Tp 79 ”Hugin”) och så här var den bemannad. Det är en modell i skala 1:12 och den är tillverkad av Mats Johansson, MJD Models, och skänkt till Flygvapenmuseum av Östergötlands Flyghistoriska Sällskap.
DC-3:an försvann alltså över Östersjön den 13:e juni 1952, radiokontakten förlorades två timmar efter start, och en sönderskjuten räddningsflotte var allt som hittades efter försvinnandet. Först 1992 fick man klarhet i vad som egentligen hänt, Ryssland erkände attacken på det svenska flygplanet, och på hösten 2003 återfanns vraket på Östersjöns botten, det bärgades 2004. Det förvaras nu i en 420 kvadratmeter stor sarkofag, en torrluftsmonter, på Flygvapenmuseum i Linköping och där hålls luftfuktigheten under 35 procents relativ fuktighet. Vraket är korrosionsangripet och önskan är förstås att få behålla delarna som länge som det är möjligt. Det finns många granat- och splitterskador på vraket, vänstersidan av planet visar tydliga spår av brand, propellrarna är förvridna efter nedslaget på havets yta.
Bärgade rester av DC-3:an som försvann över Östersjön 1952 – Flygvapenmuseum – 2018
Ombord på DC-3:an befanns sig åtta personer, fem från Försvarets radioanstalt (FRA) och tre från Flygvapnet. Besättningsmännen var Alvar Älmeberg (pilot), Gösta Blad (navigatör och signalist), Herbert Mattsson (flygmekaniker), Carl-Einar Jonsson (FRA, gruppledare), Ivar Svensson (FRA, telegrafist), Erik Carlsson (FRA, telegrafist och rysk tolk), Bengt Book (FRA, telegrafist) och Börje Nilsson (FRA, telegrafist).
JAS 39-2 Gripen (provflygplan) – Flygvapenmuseum – augusti 2018
Detta är JAS 39-2, det andra Gripenplanet, ett provflygplan, målat i svart och vitt för att synas ordentligt vid videofilmningar under prov av det avancerade styrsystemet vid extrema flyglägen. – 1999 flögs det till Malmen och där står det nu.
Försvarets Materialverk (FMV) tecknade 1982 ett kontrakt med en industrigrupp som heter JAS för utveckling av ett nytt avancerat flygplan. Den första provflygningen av detta nya flygplan ägde sedan rum i december 1988. JAS 39 Gripen är ett av de första enhetsflygplanen i världen, ett av de första multiroll-stridsflygplanen, som kan användas för såväl jakt-, attack- som spaningsuppdrag och dessutom växla mellan dem under flygning, därav prefixet JAS.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Merparten av uppgifterna i detta inlägg är hämtade ur Flygvapenmuseums förnämliga katalog, som kan köpas vid muséet. Katalogen innehåller lagom mycket text (text also in English) och riktigt fina bilder.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 