… och Duffel ligger förresten i provinsen Antwerpen i Belgien
Tyget i en duffel härstammar från Duffel i norra Belgien, en stad som ligger i provinsen Antwerpen. Tyget är ett grovt och tjockt ullmaterial, så man kan misstänka att det fanns och kanske finns får i Duffel, där de förmodligen tidigare än på 1800-talet tillverkade säckar av materialet, så tidigt som på 1670-talet har jag läst. Vad kallades väven i Duffel på den tiden? Inte duffel, det tror jag inte.
Staden tycks ha fått sitt namn från ett galliskt ord (dubrum eller dubron) för vatten, så sägs det i alla fall. Det finns åtminstone ett vattendrag som passerar Duffel, Nete heter det draget. – En stor och riktigt konstnärlig graffitigris tycks det också finnas där någonstans i staden.
Hur som haver så tillverkades det tydligen utöver duffelsäckar också kappor och rockar av duffel, dessa spreds över Europa i mitten av 1800-talet. 1890 fick självaste det brittiska majestätets flotta, British Royal Navy, intresse för duffelrockar med huva för sina mannar och efter andra världskriget blev sådana uniformsrockar tillgängliga för alla genom militära överskottslager. Speciellt populära blev de bland studenter, kanske mycket därför att de var hyfsat billiga att köpa.
Pe-Ges (se kvittot till höger och bilden ovan) var ett populärt inneställe, ett kafé i gatuplan med en restaurang i källaren vid Köpmangatan i Katrineholm. Söders skor (se bilden ovan) skall väl vara Söderbergs Skor egentligen, de fanns där på Köpmangatan.
Det här läste jag i kommentatorfältet (från 2013) på en Katrineholmssida på Facebook: ”Gamla Pe-Ges på 60-talet – numera Hembagaren! Samlingspunkt, skinkmacka med senap, coca-cola, teknister, lövbiff och pomfrites!” Någon annan skrev så här: ”Mitt starkaste minne från Pe-Ges är faktiskt att ha sett mordet på president Kennedy på TV där i november 1963! Vad jag åt minns jag däremot inte …”
Dessa dufflar var populära klädesplagg bland studerande på 1950- och 1960-talen vid Tekniska Skolan i Katrineholm (KTS) och min bäste kompis Janne hade av någon anledning fattat agg till somliga av dessa duffelklädda äldre (för honom) unga studerande män. Jag minns också dessa duffelklädda teknister med de stora stavformade träknapparna på den knälånga rockens framsida, ungefär en sådan rock som Monty bär.
De kunde hitta på hyss ibland, då menar jag teknisterna, vanligen på natten mot lördag eller söndag. En måndagsmorgon saknades en roddbåt utanför järnhandelsbutiken på Köpmangatan. Båten återfanns efter flitigt letande ett flertal hundra meter bort, den flöt i stadsparkens idylliska damm. Skulden föll på dessa teknister, några av dem i alla fall, kanske utan duffel, kanske med, kanske helt utan skuld, men det var i alla fall under den varmare delen av året, ingen is på dammen. Möjligheten att ro båten till dammen fanns inte, den måste ha burits dit av dessa uppenbarligen klena kroppar. Eller kanske inte.
Det är min barn- och ungdomskompis Jan som har tecknat bilderna, jag hittade dem i källaren nyligen. Jag vet inte orsaken till att han bildmässigt skojade så här med teknister med eller utan duffel, han berättade säkert om varför, men jag kan inte minnas hur jag än tänker efter. Han var en väldigt, väldigt snäll person, Jan, och vi hade varit grannar och kompisar sedan strax före skolstart. Granne kan man vara på landsbygden även om den närmaste nabon bor kilometervis bort. I det här fallet var det en knapp halvkilometer fågelvägen. Jag var med när han fäste teknisterna på papper och fick sedan teckningarna av honom.
Det här är den sista bilden jag tagit på Jan, det var också sista gången vi träffades (platsen är vid en tågurspårning mellan Katrineholm och Valla). Jag flyttade söderut i Sverige, det har jag för mej att han också gjorde, vi tappade kontakten. I början av 1980-talet gick han bort, alldeles för ung, vilket jag fick kännedom om först långt senare.
TV-Snille hade också en koppling till Katrineholm, det vet jag, men vilken den kopplingen är, det är oklart för mej. Oavsett vilken så var min kompis en hejare på att teckna med blyerts eller att använda pensel eller att skapa en exakt liten modell av ett flygplan med hjälp av sax, vetemjölsklister och papper eller tunn kartong. Det gjorde han redan i sexårsåldern. Han verkade ha ett slags fotografiskt minne.
Jag hittar inte Bla-Bla socken på Google Maps, men kafferepet kunde nog ha ägt rum var som helst i Sverige, kanske på en gubbträff i stället, utan att ha någon koppling till Katrineholm. Jag noterar dock att samtalen verkar ske parvis och gärna handla om ett annat av paren vid bordet.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o