… med besök i mina tidigare hemtrakter Katrineholm och Gnesta
Amazon Web Services, AWS, etablerar sig i Katrineholm – augusti 2019
Amazon är amerikanskt, förstås, ett e-handelsföretag och ett molntjänstföretag (till exempel för lagring av data) som har basen i Seattle. Grundaren heter Jeff Bezos och han grundade företaget 1994. Nu världens största detaljhandelsföretag när det gäller internet, om man ser till intäkter totalt och marknadsvärde. Det sistnämnda sedan Amazon 2018 blev det andra företaget efter Apple att marknadsvärderas till 1 triljon USD (en etta följt av 18 nollor). Jag har inte plats här att skriva ut alla nollorna.
Det började med webbplatsen amazon med tillägget .com som en bokhandel online, men sedan har det bara utökats i nästan all oändlighet, som en molntjänsts innehåll ungefär. De äter upp världen på något sätt känns det som. De är förresten världens största leverantör av molntjänster (IaaS, Infrastructure as a service, och PaaS, Platform as a service).
Amazon Web Services, AWS, etablerar sigi Katrineholm – augusti 2019
Nu finns alltså Amazon, med ett börsvärde 2017 på närmare 931 miljarder dollar och en omsättning på 177,87 miljarder dollar, som snart etablerade i lilla Katrineholm i Södermanland. Ett datacenter är det som syns på bilderna, jag vet inte om jag fotograferat baksidan eller framsidan på byggnaden om det nu finns en baksida och en framsida. Det aktuella området i Katrineholm har namnsatts till Logistikcentrum och det ligger i anslutning till järnvägen, södra och västra stambanan. Dessa banor delar på sig (eller fogar sig samman) i just Katrineholm.
Katrineholm är en av tre svenska orter som bebyggs med Amazons molnverksamhet, Amazon Web Services (AWS). Dessa tre orter kallas Availability Zones och Katrineholm ingår tillsammans med Eskilstuna och Västerås i en Infrastructure Region. Någonstans mellan 50,000 och 80,000 servrar i respektive Availability Zone kan det handla om. När det hela är färdigt, eller om det redan är färdigt, det vet jag inte.
Telegrafverkets Rikstelefon – manlucka i Katrineholm – augusti 2019
Tekniskt avancerat, men inte lika tekniskt avancerat som AWS var det nog inte. Telegrafverkets Rikstelefon var verkets varumärke för telefoni. Telegrafverket (Televerket) hade monopol på interurbanledningar, eller riksledningar, det är telefonledningar mellan städer, däremot förekom det under en period konkurrens från en del privata telefonföreningar och telefonbolag. Någonstans mellan 1920-talet och 1980-talet hade Kungl. Telegrafverket (Televerket från 1953) i princip monopol på telefoni.
Ovanstående manlucka hittade jag i Katrineholm på andra sidan gatan räknat från husen på nedanstående bilder, vid den närbelägna korsningen. Vältrampat sliten är luckan men vacker i sitt gjutna utförande. Jag såg förresten en likadan gjutjärnslucka i går här i Varberg, än mer nedsliten än den i Katrineholm. Vad döljer sig där under luckorna, har gamla Televerksanställda veteranmöten där ibland?
Janne, Saaben och Fredsgatan 78 i bakgrunden – Katrineholm – 1965
Under takåsen där borta bodde jag något mer än ett år, det var i mitten av 1960-talet. Fredsgatan 78 vill jag minnas att adressen var, men den var inte beständig, den adressen, för vid något av mina årliga återbesök i Katrineholm så upptäckte jag att Fredsgatan helt plötsligt hette Trädgårdsgatan i stället och numret på ”min” ingång var en helt annan. Rikstelefonluckan kan jag inte minnas att jag såg då på den svart/vita tiden, kanske beroende på snön, men jag såg inte gjutjärnsskivan vid andra årstider heller. Å andra sidan så kanske en gjuten Rikstelefonlucka inte är sådant som stannar i minnet under decennier. Konstigt va?
Kompisen Janne pekar stolt på bucklan baktill på sin puttrande Saab (92?), han ska strax åka vidare och vill upprätthålla värmen där inne i bilen (om det fanns värme i en sådan Saab?). Jag hade själv en Wolkswagen Limousine från 1950 vid den tiden, och i den fanns garanterat inget överflöd av värme hur man än eldade.
Varför Jannes Saab hade en sådan rejäl buckla, det har jag i dag ingen aning om. Kanske hade han backat in en stolpe, kanske hade någon kört in i hans bil bakifrån?
Fredsgatan har blivit Trädgårdsgatan och ingångarna har bytt nummer – Katrineholm – augusti 2019
Varför fick inte Fredsgatan heta Fredsgatan på det här gatsträckan? Varför, och när, byttes namnet till Trädgårdsgatan? Orsaken var väl att ett beslut togs att Fredsgatan skulle stängas och avslutas där den ligger intill Kullbergska sjukhuset, annars skulle fem gator sammanstråla på ett och samma ställe. Fredgatan blev inte en av de fyra gatorna i korsningen. Vem bryr sig i dag förresten, förutom jag? Nostalgi har inget företräde i infrastrukturella samhällsmiljörer.
Ett fikastopp vid Sparreholms Kiosk & Grill – augusti 2019
Sparreholm är inte så stort, 750 invånare sådär. Det är en tätort i Flens kommun, där det bor ungefär 17,000 människor. Sparreholm har vuxit fram runt järnvägsstationen, belägen på en udde i sjön Båven, men å andra sidan så byggdes en ny järnvägsstation 1953, långt ifrån lika stilig som den gamla, när de nya dubbelspåren blev färdiga. Den gamla järnvägsstationen blev i stället snickerfabrikskontor. Det är västra stambanan som passerar förbi, men sedan 1967 stannar inga tåg vid varken ny eller gammal station. Det gamla byggdes ändå redan 1862 för att tågen skulle stanna där.
Vi tog en paus vid Sparreholms Kiosk & Grill för en kopp kaffe. Inte så mycket kaffebröd fanns att väljs på, men det är ju som namnet antyder en kiosk och en grill, inte ett kafé. Utomordentligt vacker väder och en utomordentligt trevlig uteplats att sitta på, med en flik av ett glittrande vatten i Båven att titta på.
Medföljande svåger har kört denna vägsträcka tusentals gånger, eftersom han som icke-pensionär varit lastbilschaufför med nästan dagliga resor mot Stockholm. Ingen risk att vi skulle köra fel. – Det står GB Glace på papperkorgarna: Unilever heter den internationella koncern som äger GB, glassen som tillverkas med hjälp av cirka 500 anställda i Flen, som vi nyss passerat på vår resa mot Gnesta med tillfälligt stopp i Sparreholm. Där i Flen invigdes 1957 Skandinaviens största glassfabrik. Återkommer med ett avsnitt om Flen.
Järnvägsstationen i Gnesta – augusti 2019
Gnesta var målet för trippen från Katrineholm. Jag ville titta på det hus där jag bott en gång som litet barn, bara ett år ungefär bodde familjen där, men vi bodde där i alla fall. Jag visste innan avfärd var huset låg och ligger någonstans, nära idrottsplatsen, och kunde köra förbi huset och det var sig faktiskt väldigt likt jämfört med hur det såg ut då för länge sedan. Jag har ett foto från den tiden.
Jag minns att vi hade en hund, en springer spaniel, som blev överkörd av en lastbil på ”stora vägen” en bit bort. Den ärlige chauffören tog reda på vem som ägde hunden och kom hem och berättade om att hunden förolyckats och jag tycker att det var mycket hedervärt av honom.
Stationshus är ofta mycket vackra byggnader, Gnestas inget undantag. Detta hus byttes 1907 in mot det gamla, det nya är som synes tillverkat av tegel och det är ritat av Folke Zettervall, som var Statens Järnvägars (SJ) chefsarkitekt vid den tiden. Det gamla stationshuset från 1860-talet (1861 tror jag) var ett trähus. På Google.maps kallas Gnestas stationshus för Pressbyrån.
Den oklädda Flicka med boll, som från Stora Torget blickar mot Zettervalls hus, har jag förgäves försökt hitta information om. Däremot hittar jag ett klipp från 2015 om en skulptur som heter ”Ljugarbänken”, med en ljudinstallation med två herrar inbegripna i ett samtal. Den var dock tillfällig, den skulpturen tillika ljudinstallationen, ett vandrande konstverk.
Professorn, kriminologen och författaren med mera, Leif G.W. Persson, lär stå i form av en liten staty på ett bord hos polisen i Gnesta och det är honom väl förunnat, liksom hans ståndmässiga boende i Gnestas närhet. Jag läser med välbehag hans litterära alster. G.W. träffade vi tyvärr inte på i tätorten, det hade annars varit trevligt. Den offentliga men hemliga ”Flicka med boll” får förbli ett mysterium för oss. Fast jag kom precis just nu på att det säkert finns en liten skylt på statyns sockel med information om verkets skapare och lite annat, men det tittade jag inte efter. Däremor är jag efterklok.
Utsikt från en tallrik kebab i Gnesta – augusti 2019
När man kommer oanmäld till en ny ort och är hungrig, eftersom det är lunchtid, så söker man en restaurang eller ett matställe av något slag. Oftast är det svårt att finna klassiskt hemlagad mat som ugnspannkaka, stekt fläsk med bönor (bönorna hatade jag som ung), paltbröd (existerar nog inte i dag), kålpudding med potatis eller något annat sådant gammalmodigt. Burgare däremot i ett otal variationer och pizza och kebab, det finns överallt, även i Gnesta. Så det blev en kebab för mej, med pommes till. Kanongott förstås.
Jag gjorde hemmavid för någon dag sedan en stor portion Janssons frestelse, den skall jag strax äta av, mikrovärmd, men först måste jag skriva färdigt under nästa bild från Gnesta.
Västra Storgatan har övergått i Östra Storgatan – Gnesta – augusti 2019
Är detta Gnestas vackraste del av en stadsdel? Tror det, och järnvägsstationen i tegel ligger snett bakom ryggen på fotograferaren, den är ju som redan nämnts vacker den också. Och övergångsmarkeringar i färg! En hyllning till kärlek och mångfald, respekt och tolerans säger Kultur & Fritid i Gnesta. (Säg också lite om Flicka med boll, tack!). För fjärde året i rad har övergångsstället vid stationen fått färg.
Som ett brev på Posten (innan Postnord i alla fall) så hittar jag en rubrik i SN (Sördermanlands Nyheter), rubriken säger: Transportstyrelsen: Regnbågsmålning inte okej – övergångsstället måste målas om. Jag kan inte läsa mer, för det är en betalsida.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 