… i väntan på fortsättningen av livet
Välkomna ut i livet som nästan vuxna, det får man väl säga till de här nyutsprungna studenterna från Drottnings Blankas gymnasium, som klassvis äntrade scenen i Societetsparkena, och önska ett ärligt menat lycka till dessutom. Det går fort sedan, det är mycket som skall hinnas med innan man är pensionär. Sen är det ännu mer att hinna med om man hinner.
Det skall sägas att det stora utsläppet för de studenter (mest födda 2000) som lämnar pluggandet bakom sig (och kanske påbörjar högre studier senare) skedde på annan plats i Varberg, nämligen vid Sparbankshallen (Arena Varberg) för eleverna på Peder Skivares skola och på Sveriges Ridgymnasium. Också i Tvååker var det ett utspring, det gällde för eleverna på naturbruksskolan Munkagårdsgymnasiet.
En somrig liten flicka med blomsterkrans i håret har nu blivit en stor flicka med studentmösssa på huvudet. Det fanns för övrigt gott om rektangulära skyltar med små flickor och pojkar porträtterade en gång för egentligen inte så länge sedan, fast det beror ju på perspektivet förstås, en student har ju vid detta tillfälle levt mer än halva sitt liv sedan barnbilden togs.
Det är hela tiden en pågående jakt efter tomburkar och tomflaskor, både en inflyttad kategori människor och på platsen boende (och i vissa fall hemlösa) äldre människor från Varberg är det som letar i kärlen. I samband med högtidligheter eller publika fester så är det extra intressant och viktigt att vara först att söka. Yngre människor, barn ofta, som förr letade tomburkar och tomflaskor verkar inte alls förekomma längre i denna hantering, de får väl fickpengar så att det räcker till deras konsumtionsbehov.
Kick on the upper class (sparka på överklassen) står det förresten, som synes, gaddat (tatuerat) på högervaden där uppe till vänster i bild och här ovan på samma vad fast till höger i bild. Malmö FF på vänstervaden till vänster om högervaden i bilden ovan. Varför Malmö FF? när Varbergs BoIS närmar sig allsvenskan (i skrivande stund och inför sommaruppehållet i alla fall).
”Det dröjer jättelänge, men sen står vi också där och skriker pch sjunger och kollar efter kompisar och snygga killar. Kanske står den här fina bilen här då också.”
Egentligen har jag väl gett upp kampen om det svenska språket, till exempel om att använda orden vart och var på ett (för mej i alla fall) riktigt sätt. Ingen under en ålder av 50 år ungefär verkar bry sig om skillnaden på vart och var. Vart är du? i stället för var är du? (var någonstans är du?), var är du på väg? i stället för vart är du på väg? (åt vilket håll är du på väg?)
Det är så mycket annat som är konstigt för en gammal man, så det kvittar väl om språket snart är obegripligt. Fast å andra sidan så var jag själv inte så särskilt intresserad av svensk grammatik i skolan, men jag har alltid varit intresserad av att skriva och försökt att få språket att flyta fram på ett lättläst sätt. Det lever jag inte upp till, det är inte så lätt, men det är lika roligt att skriva ändå.
Jag har alltid läst mycket, som barn både böcker och serietidningar och andra tidningar, men inte minst serietidningar, sällan någon ”tyngre” litteratur. Fem-böckerna, Tvillingdetektiverna, Tarzan och så vidare, men senare Wilhelm Moberg och inte minst August Strindberg, som är en konstnär i ordbehandling. – Skolavslutning i Varberg handlar det här om, det glömde jag bort.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o