På 1960-talet var det grymt tufft att röka …

… i dag är det väl bara grymt dumt?

Bellman Sefir – 1966

Det var inte bara grymt tufft, (fast då hade ordet grym innebörden omänsklig, känslolös, på riktigt, det var inte bara ett allmänt förstärkningsord), utan att röka var också belevat. Att pyra in sina egna krypin eller vänners boenden med brunnen tobak i form av cigarettrök (eller kanske cigarillrök om man hade råd) var helt legitimt. Även den som inte själv rökte fick som passiv rökare känna njutningen av att inandas nikotindimma och ett otal kemikalier. Rökaren själv tog bara tillvara en fjärdedel av den begärliga röken. På senare år får man tacka försynen eller beklaga sig själv, vänner eller släktingar som drabbats av lungcancer eller kol på grund av bolmandet en gång i tiden. Ett bolmande som kanske också fortsatte genom åren. Att en cigarill så småningom skulle ge vitare aska i urnan är inte säkert, men det var kanske inte heller den effekten som annonsen avsåg.

Camel – 1965

I början gällde det att undvika att föräldrar skulle känna doften av den första cigaretten man rökte och de efterföljande, senare i det militära gällde det på grund av skral ekonomi att hitta fimpar, från vilka man kunde ta tillvara tobaken för att stoppa i sin sunkiga rökpipa. Korridorshag kallades den tobaken ibland. (Shag är den engelska benämningen på en finskuren tobak, korridoren är korridoren utanför logementet där man emellertid knappast hittade några fimpar, så välstädad som den korridoren skulle vara). Att man kunde avstå från att röka var inte riktigt på tapeten ännu (någon tapet fanns följdriktigt inte heller uppklistrad på logementets väggar). Rökning var inte förbjuden på luckan (logementet), såvitt jag minns i alla fall, och något skulle man göra i tristessen på ledig tid. Dagrum eller andra finesser fanns inte i den gamla kasernen, inte värme heller förresten, varmvatten saknades vid tvättrännorna och dessvärre också i duscharna. För övrigt saknades också dörrar till toaletterna, vilket jag och andra upplevde som besvärligt i början. Men man vänjer sig, dock inte vid kallvatten i duschen. Det var inte meningen, men associationen tobaksrökning – militärtjänst uppstod plötsligt här vid tangentbordet.

John Silver – 1966

Bill cigarett – 1940-talet

John Silver är en svensktillverkad ”American Blend” och en mycket populär lungmarodör sedan slutet av 1940-talet. Min pappa rökte intensivt vid tiden för skiftet mellan 1940-talet och 1950-talet och han hostade också rejält och intensivt på grund av detta rökande. Det lät som att han hostade upp lungorna. Det kanske inte alls var John Silver han rökte, jag är inte säker på vilken sort det var. Jag var så liten då att jag inte minns, det kanske var Bill eller Boy, de var två populära alternativ vid den tiden. Två stora paket om dagen avverkade min far och han insåg att det var totalt ohållbart att bränna tobak i den omfattningen, så han slutade tvärt. Två 20-paket cigaretter ena dagen, ingen cigarett alls nästa dag eller nästa eller nästa … han rökte aldrig någonsin därefter. Den första tiden efter det tvära avbrottet konsumerade han stora mängder Tenor eller Domino eller liknande tabletter men även det behovet stävjade han och var därefter både rökfri och tablettfri alla sina dagar.

Själv rökte jag inte alls så mycket som min pappa tidigare gjorde men några cigaretter om dagen kunde det bli, ibland inga cigg alls, ibland tobak i en rökpipa. Det fanns ingen information om att det skulle vara skadligt att dra i sig röken, det var bara en aggressiv marknadsföring om att vara del av den kulturen.

En dag bestämde jag och en av mina jobbarkompisar oss i alla fall för att vi samtidigt skulle sluta med olaten att röka och det gjorde vi. Det var i början av 1970-talet och jag har aldrig därefter missbrukat tobak. Jag tror inte heller att dåvarande jobbarkompisen har gjort det.

Maria Nordgren, 83, Stensele – bildtidningen SE – 1962

Klipp från bildtidningen SE 1962: ”När prästen kom till 83-åriga Maria Nordgren i Stensele och frågade om han fick prata en stund, så sa Maria: – Visst, men först en cigarr. Har körkherrn en tändsticka? Då tände det även för fotografen Harald Eriksson, Storuman, som får 300 kr för sin lyckade vardagsbild.”

merry – fullvuxen nog att fordra en cigarr – 1966

”Folk (läs män) tror att alla kvinnor tycker om det som är sött och oskyldigt. Då är merry en dryck för män. Mindre söt. Mindre kolsyrad. Bara äkta vara rakt igenom: naturligt syrlig citron och lime. En fullvuxen dryck, merry. En dryck för vår tids lättare levnadsvanor. Sig själv nog. Men också en förträfflig mixer. Fast män tror förstås inte kvinnor är intresserade av den saken heller. Leve likställigheten!”

Det var ett inlägg i emancipationsdebatten, året var 1966: kvinnan kunde dricka samma fullvuxna dryck som mannen och dessutom till den röka en fullvuxen cigarr. Så dumt!