”Bagarn” Olsson i TV-rutan, gigant på fotbollsplanen (med 115 spelade landskamper) och dessutom suverän på ishockeyrink och bandyplan
Först det här med ”Bagarn” Olsson. Björn fick på 1980-talet den rollen i en TV-serie, vilken handlar om en före detta landslagsman i fotboll som flyttar till en liten ort. Som spelare och tränare lyfter ”Bagarn” det lokala fotbollslaget, Åshöjdens BK, till höjder som ingen kunnat ana. Samhället får ett lyft och fotbollslaget avancerar från gärdsgårdsserierna till allsvenskt kval.
Björn Nordqvist föddes 1942 i Hallsberg i Närke och hade Idrottsparken där som hemvist, han spelade som junior för ortens fotbollslag. Som 17-åring värvades han till nästa Idrottspark, den i Norrköping, där han spelade för IFK åren 1961-1972 och blev svensk mästare 1962 och 1963 och cup-vinnare 1969. PSV Eindhoven (holländsk mästare 1975 och cup-mästare 1974), IFK Göteborg, Minnesota Kicks, Örgryte IS och Landskrona BoIS var de övriga klubbar han spelade för sedan (förutom i Åshöjdens BK förstås).
För svenska fotbollslandslaget spelade Björn 115 landskamper enligt Svenska Fotbollförbundets hemsida, varav 92 matcher som lagkapten. Tre VM-turneringar deltog han i, 1970, 1974 och 1978. 1968 vann han Aftonbladets Guldbollen med betoning på ”lagansvar, intensiv vilja och soliditet”, 1977 fick han Fair Play-Priset och han är invald i svensk fotbolls Hall of Fame.
Han spelade förutom fotboll i Norrköping och bandy i Katrineholm även ishockey på A-lagsnivå, i Vita Hästen i Norrköping har jag för mej. Bandy var det även i Finspång, Mjölby och Saab före KSK-tiden och en period i Tranås efter Katrineholms-sejouren.
Här är IFK Norrköpings laguppställning i en fotbollsmatch mot IK Brage på ”Parken” i Norrköping. Björn plats i laget var som centerhalv.
För egen del så är smäller Björns insatser som allsvensk bandyspelare i Katrineholms SK väldigt högt. Björn spelade allsvensk bandy för Katrineholms SK i fem säsonger och abandowest fanns där på läktaren hemma på Backavallen för det mesta, oftast tillsammans med den blivande svågern.
Ibland så fanns vi på bortaarenorna också. Här till vänster är ett sådant exempel, bortamöte mot ärkefienden Örebro SK på Vinterstadion den 12 december 1965. Björn hade en offensiv roll.
Jag minns inte resultatet men jag är ganska säker på att ÖSK vann, annars så skulle jag ha haft siffrorna i minnet. Jag minns däremot en tidigare bortamatch, långt tidigare, 1958, utan Björn, utan abandowest på läktaren. Jag ringde lokaltidningen för att snabbt få reda på resultatet, det var ju seriefinal mellan ÖSK och KSK. Jag hade svårt att fatta vad rösten i telefonen svarade på min fråga: Örebro vann med 15-0!
På den här bloggen: http://nystanet.blogspot.se/2006/11/vetlanda-katrineholm-december-1969.html så hittade jag följande inlägg:
”Vetlanda – Katrineholm december 1969 – Storfavoriterna Katrineholm kom med alla sina stjärnor till Landbandybanan. Hela bandy-Sverige var överens om, att här skulle nykomlingnarna Vetlanda köras över. VBK kämpade som aldrig förr, och lyckades efter en stormatch hålla nere siffrorna till 2-4. Björn Nordqvist gjorde 2 mål för KSK. De flesta minns honom som centralback i fotboll, men han var även hårdskjutande center i bandy. Hårdskjutande var också VBK:s Håkan Johansson. Han och Dennis Svensson gjorde var sitt mål för VBK.”
Signaturen ”Kalezen” skriver följande kommentar till abandowests inlägg:
”Björn Nordkvist betydde oerhört mycket för KSK bandy under 1960-talet. Hans intensiva vilja och laganda var något som det unga talangfulla laget behövde vid den här tiden. 1966 var han med och räddade kvar KSK i allsvenskan, 1969 blev KSK svenska mästare. Under den här perioden var Björn en mycket viktig spelare i laget. Örebro-ikonen Orvar Bergmark hade samma egenskaper som Björn att aldrig ge upp utan kämpa till slutsignalen. Troligen var Orvar en förebild för Björn. Nu har ju ödet en förunderlig förmåga att ta konstiga vägar. Det blev nämligen så att Orvar , som var förbundskapten i fotboll i slutet av 60-talet, tog ut Björn till ett träningsläger i Israel i mars 1969, så Björn kunde inte spela SM-finalen. Måste känts hårt när han hade varit med och kämpat i ” motvinden” i mitten av 60-talet och ända fram till alldeles före SM-finalen.”
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
Björn Nordkvist kunde inte skjuta.Däremot var han en mycket skicklig skridskoåkare och en suverän passningsspelare.Synd att han missade guldet 1969.
GillaGillad av 1 person
Björn Nordkvist betydde oerhört mycket för KSK bandy under 1960-talet. Hans intensiva vilja och laganda var något som det unga talangfulla laget behövde vid den här tiden. 1966 var han med och räddade kvar KSK i allsvenskan 1969 blev KSK svenska mästare. Under den här perioden var Björn en mycket viktig spelare i laget. Örebro-ikonen Orvar Bergmark hade samma egenskaper som Björn att aldrig ge upp utan kämpa till slutsignalen. Troligen var Orvar en förebild för Björn. Nu har ju ödet en förunderlig förmåga att ta konstiga vägar. Det blev nämligen så att Orvar , som var förbundskapten i fotboll i slutet av 60-talet, tog ut Björn till ett träningsläger i Israel i mars 1969, så Björn kunde inte spela SM-finalen. Måste känts hårt när han hade varit med och kämpat i ” motvinden” i mitten av 60-talet och ända fram till alldeles före SM-finalen.
GillaGilla
Håller med dej, Björn var en viktig kugge i laget under sin tid i KSK och det var ju lite knepigt med träningslägret i Israel. Att den uttagningen var orsaken till att Björn inte kunde spela SM-final hade jag glömt. Tack för kommentaren.
GillaGilla