Fartyg – färjor och lastfartyg – på vykort och på vanliga foton …

… bilder från 1950-, 1960- och 1970-talen

Dannebrog och Prinsessan Margaretha – Fredrikshavn, Danmark – vykort 1974

Kongeskibet Dannebrog, KDM (Kongelige Danske Marine) Dannebrog, blev döpt i Köpenhamn 1931 av Drottning Alexandrine och kommandoflagg hissades första gången 1932. Namnet Dannebrog har tagits efter den danska flaggan, den som enligt legenden föll från skyarna till Valdemar Sejrs trupper under slaget vid Lindanäs i Estland på tidigt 1200-tal och som är världens äldsta nu officiella flagga. KDM Dannebrog ersatte en hjulångare från 1879, också den kallad Dannebrog. Det ”nya” kungaskeppet är en yacht som är 75 meter lång och 10 meter bred och som byggdes vid Örlogsvarvet i Köpenhamn.

Ovanstående vykorts bild på m/s Prinsessan Margaretha skall inte förväxlas med den färja med samma namn som dyker upp längre ned bland text och bilder. Den här prinsessfärjan, 91 meter lång och 15,5 meter bred, levererades 1963 (som nr 140 i raden av tillverkade fartyg) av Aalborg Værft A/S i Aalborg i Danmark till Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn / Sessan Linjen i Göteborg och trafikerade sträckan Göteborg-Fredrikshavn.

Farah II brinner – 1986

Färjan såldes och övertogs 1968 av OY Vaasa-Umeå AB i Finland men chartrades samma år ut till den urspungliga rederiet i Göteborg för samma rutt som tidigare. 1969 byggdes den om och fick det nya namnet Polar Express och trafikerade först Vasa-Umeå och sedan Vasa-Sundsvall. 1971-1973 var det åter dags för utlån till Göteborg-Fredrikshavn men efter många olika öden så sattes fartyget slutligen i trafik i Röda Havet innan det 1986 började brinna vid kaj i Nuwiba i Egypten. Farah II, som den ursprungliga m/s Kronprinsessan Margaretha hette då, drogs ut ur hamnen och sjönk senare.

Fredrikshamn (Fredrikshavn) är känd som rødspættebyen, rödspättestaden, vilket också framgår av poststämpeln från 1974. Namnet härrör från den tid i början av 1900-talet då de Fredrikshamnska fiskarna försåg Köpenhamn (København) med färskfångade rödspättor. Fredrikshamn gör reklam för ”den lille storbyen” och rödspättorna, bland annat, på den här hemsidan:

”Som gæst i Frederikshavn må du naturligvis smage vores prægtige rødspætter. Du finder dem på spisekortet på mange restauranter – i den klassiske version paneret med rasp og stegt på panden i lige dele smør og svinefedt serveret med kartofler og smørsovs eller persillesovs, eller i form af stjerneskud og smørrebrød med fiskefilet”.

Rasp betyder, översatt till svenska, ”ströbröd”, om nu någon skulle undra över det ordet.

Hugo Oldendorff från Lübeck – Varbergs hamn – 1973

1921 blev den då 21-årige Egon Oldendorff partner i ett litet shipping-företag i Hamburg, som då fick namnet utökat till Lillienfield & Oldendorff. Verksamheten överlevde strapatserna i andra världskriget (liksom företaget tidigare hade överlevt första världskriget) men på 1950-talet kom en riktig fraktrusch och fartygsflottan utökades snabbt. Från att haft ett fokus inriktat på baltisk timmerfrakt växte Oldendorff till att bli Väst-Tysklands största skeppsägare vad det gällde torrbulk.

m/s Hugo Oldendorff, ett 150 meter långt lastfartyg, byggdes av AG ‘Weser’ Werk Seebeck i Bremerhaven och levererades 1969 till Egon Oldendorff i Lübeck. Hugo var utrustad med en 8690 hp 16-cylindrisk dieselmotor från MAN A.G. i Augsburg. Om fartyget fortfarande flyter på haven vet jag inte, men 1996 så hette det San Evans och seglade för ett cypriotiskt maritimt företag.

Beträffande bilden ovan: det var tillåtet på den tiden att gå i hamnen i Varberg och titta och kanske fotografera, men det nöjet är förbjudet sedan länge (logiskt med tanke på säkerheten). Dessutom så skall hela hamnen flyttas till ett annat ställe, projekt Farehamnen, och hamnen kommer att ligga närmare Getterön och än mer otillgängligt för den intresserade. Och Grenå-färjan, som kanske inte så många Varbergsbor åker med numera men som många gillar att titta på, den skall tvingas flytta med till den nya hamnen, vilket förmodligen innebär att Stena Line flyttar verksamheten till Halmstad i stället. De skall ju betala för att tvingas flytta, är det tänkt, det har jag skrivit om tidigare, och det kan rimligtvis inte vara av intresse för Stena.

Hera (?) – Neptun Carrier – Varbergs hamn – 1969

De tre flytetygen svävar som på moln eller i rät linje vid horisonten, men i själva verket så är de bara på väg in i Varbergs hamn för att lasta massaved. Det är en obemannad och bogserad farkost för självlastning/självlossning (det där kan jag inte förklara) men så står det på den här hemsidan. Neptunbolaget beställde en oceangående ”carrier” hos Howaldtswerke-Deutsche Werft i Kiel och den var i första hand avsedd för just massaved men också för andra varuslag eller konstruktioner som kan transporteras på öppna däck.

Hera (?) – Neptun Carrier – Varbergs hamn – 1969

Och här är en bogserbåt och pråmen, ”carriern”, på väg ut från hamnen igen, lastad med massaved på väg någonstans inom norra Europa (tror jag). Det första pråmen (”carriern”) levererades i september 1969, det var Hera, och en andra pråm, Juno, levererades 1970. Eftersom bilderna ovan är från 1969 så bör det ju vara Hero som flyter där i Varbergs hamn. – Med ett klick här så kommer man till ytterligare en hemsida i ämnet.

Färjemålet Fredrikshavn (Fredrikshamn) är en stad belägen på Nordjylland i Danmark, den hette tidigare Fladstrand och var ett fiskeläge, orten ligger vid norra delen av Kattegatt. Fredrikshamn har i dag ungefär 25,000 invånare. Staden är uppkallad efter kung Frederik VI och den fick stadsrättigheter 1818 plus det nuvarande namnet. Det finns en kyrka i Fredrikshamn som heter Fladstrands kyrka, så det tidigare namnet finns ännu i bruk.

m/s Prinsessan Margaretha – Göteborg – Fredrikshavn – vykort 1958

m/s Prinsessan Margaretha, 84,4 meter lång och 15,5 meter bred, byggdes av Helsingør Skibs og Maskinbyggeri A/S i Helsingør i Danmark och levererades 1 april 1955 till Rederi AB Göteborg-Fredrikshavn / Sessan Linjen. Den sattes förstås i trafik på linjen Göteborg-Fredrikshamn. 1962 övertogs färjan av Rederi AB Gotland i Visby och fick ett nytt namn, m/s Thjelvar. 1964 såldes Margaretha – Thjelvar till OY Vaasa – Umeå AB och döptes om till Wasa Express. I fortsättningen blev det åtskilliga nya ägare innan fartyget 1984 kantrade i Aqaba och 1990 strandade i Suez. Upphuggning av den ursprungliga m/s Prinsessan Margaretha påbörjades 1995 i Attaka-Suez i Egypten.

m/s Kronprins Carl Gustaf – Travemünde, Väst-Tyskland – 1972

m/s Kronprins Carl Gustaf byggdes och sjösattes 1966 vid Werft Nobiskrug i Rendsburg i Väst-Tyskland för leverans till rederiet AB Bonnierföretagen i Halmstad och trafik mellan Halmstad-Köpenhamn-Travemünde. Denna linje lades dock ned samma år och året efter trafikerades i stället i samarbete med Trave Line rutten Helsingborg-Köpenhamn-Travemünde, vilket samarbete upphörde 1969. Samma år blev färjan chartrad av SJ i Malmö och trafik inleddes på sträckan Malmö-Travemünde. 1971 skedde registrering för Lion Ferry AB i Halmstad och året efter utlån till Svenska Rederi AB Öresund för trafiken på rutten Malmö-Travemünde. I det sammanhanget blev m/s Kronprins Carl Gustaf provåkt och fotograferad för framtida bruk på abandowest.

Kronprinsen såldes 1975 till Polskie Linijskie Oceanica i Polen och fick ett nytt namn, Wilanow. Efter detta har före detta m/s Kronprins Carl Gustaf trafikerat otaliga rutter för olika ägare för att 2010 säljas till indiska upphuggare i Alang i Indien.