… med får och lamm, höns, kattungar och en groenendal men också en liten historia med ett Bu! för Fish & Chips med Pommes
Sik, Tvååker – 2015-03-13
Det ser nästan ut som att det lilla lammet, lammungen (egentligen gotländska) som min tyvärr bortgångna fru (från Skaraborg) skulle ha sagt, som att lammungen skulle ha förmågan att flyga med hjälp av öronen. Den förmågan har den inte, såvitt jag förstår, men det har inte heller hönsen där utanför. Hönsen kan ju flaxa med vingarna förstås, lammet kan på sin höjd vifta med de rosa öronen.
Jojomänsan, abandowest har återigen plöjt sig ner i den halländska myllan och besöker tackor och lamm och beser Grålle-traktorer och drar nästan raka fåror över åker och äng i jakten på bra motiv. Så länge jag slipper mocka i la’gå’rn eller behöver smörja traktorn.
Sik, Tvååker – 2015-03-13
”Se där ja, där kom morsan med på bild också, men hon är mer linslus än vad jag är. Jag är bara några veckor gammal, har inte ens sett en kamera tidigare. Men nu skall han där med kameran berätta varför han har skrivit Bu! i rubriken, för den syftar inte alls på oss, det är Bää! som gäller här.”
Lite om en lunch innan fårgårdsbesöket:
Nä, buet gäller förstås inte fårgården, den var rolig och trevlig att besöka, utan buet handlar om den lunch som vi, kompisen Erik och jag, intog på ett serveringsställe innan vi åkte för att besöka Tomas och hans fårgård. Lunchstället, stekhuset, hade tre dagens rätt-rätter, bland annat ”Fish & Chips med remouladesås och Pommes”. Bara det. Jag undrade vad det är för skillnad på Chips och Pommes? ”Nja, det är samma sak”. Beställde fisken och tänkte på den ”Fish & Chips” jag åt i Skottland en gång, den var fräsch och god. Jag hade köpt den fisken i en mobil kiosk och både fishen och chipsen var inslagna i tidningspapper, jag tog med paketet hem dit där vi då semesterbodde och vi åt med god aptit. Det är nog faktiskt den enda fish & chips original som jag har ätit men jag vet i alla fall hur den kan smaka.
Den ”fish’n chips” jag fick denna dag, två bitar, var inte fräsch och inte god. Erik identifierade omedelbart fisken som köpt färdigpanerad och fryst i paket från Findus eller möjligen från någon annan industri. Dessa förpackningar med ”Sprödbakade torskfiléer” brukar innehålla 4 panerade fiskbitar och kosta ungefär 40 kronor per enstaka förpackning för privatkund. Han, Erik, brukar själv köpa dem ibland.
När jag kliver in på en restaurang för att slippa äta industritillverkad mat hemmavid och betalar 85 kronor för utelunchen är jag inte glad över att få två sådana där micrade stenhårda bitar med fiskmassa inuti. Dessa bitar kunde till minstingen ha varit värmda i stekpanna. När jag väl hade knackat mig igenom det hårda skalet kände jag inte för att äta innehållet. Och chipsen/pommen vill jag inte tala om, den borde ju i alla fall ha smakat bra. Jag förstår att det inte blir så mycket förtjänst på att sälja en portion mat men om det inte går att åstadkomma egentillagat så är det bättre att inte servera något alls.
Men Eriks entrecote då? Den var ätbar på ena kanten men det var något som var fel på den i andra änden, helt oätlig faktisk, oklart vad som hade hänt med den köttbiten. Mycket senor och annat i vägen dessutom. Inte ens släktskap med nötkreatur tror vi. Resumé: den absolut sämsta lunch jag har betalt för, Erik hade ungefär samma åsikt om sin. Den näst sämsta lunch jag betalt för serverades för övrigt på ett motell längs E20 (möjligen kallades vägen E3 då) i Västergötland. Pressade små spånplattor med brunsås. Annars brukar det vara helt ok eller till och med bra att äta ”ute” någonstans. Kanske till och med mycket bra som nyligen på Hamnkrogen i Falkenberg, den rekommenderas.
Det blev mycket gnäll för så lite och ändå var jag på gott humör trots allt. När jag tänker efter så ingick en salladsbuffé i lunchen, buffén var riktigt bra.
Nu är vi åter på fårgården i Sik:
Fårfarmaren Tomas vid Sik, Tvååker – 2015-03-13
Liten gårdskatt i Sik – 2015-03-13
En svart/vit katt och en gulspräcklig, båda av yngre årgångar, snodde runt bland halmbalar, får och lamm. Ett antal fina höns av olika typer yrade omkring på gården mellan boningshuset och uthusen och en stor och en liten tupp likaså. Tomas verkade ha riktigt god hand med alla djuren, för de sökte sig till honom och inte bara för att det är han som matar dem, de ville ha en pratstund också. Pratstund förresten, fåren pratar oavbrutet, ett par av dem väldigt, väldigt högljutt, de övriga med mer modererade röstvolymer. Som alla vi andra.
Höns på går’n – Sik, Tvååker – 2013-03-13
”Var så goda mina damer, lite snacks före kvällens à la carte”. Det finns onekligen många munnar att mätta på den här gården och de olika grupperna har varierande önskemål om vad som ska ingå i en välplanerad måltid.
Honey, belgisk vallhund (groenendal) – Sik, Tvååker – 2015-03-13
Instruktionsbok i fårskötsel på hedersplats – 2015
↑Det här är en belgisk vallhund, en groenendal, som helst följde med oss varthän vi skulle gå och gärna låg på något mjukt underlag i närheten om vi gjorde paus. Honey heter hunden och den är lite till åren kommen, 11 år har jag för mig att Tomas sa. Honey har tidigare i livet, i Frankrike bland annat, vunnit internationella utställningspriser, dock inte tillsammans med Tomas utan med sin uppfödare. Numera vilar Honey mest på lagrarna men kollar kontinuerligt av gårdsplanen.
Fårgården i Sik, Tvååker – 2015-03-13
Sik, Tvååker – 2015-03-13
Tomas berättade om hur många får som finns där på gården. Tyvärr kunde jag inte anteckna just då och siffrorna föll ur minnet. Hundratalet får inklusive lammen var det nog och dessutom är det fler lamm på gång, Tomas vet exakt när de beräknas komma till världen. Köttproduktion är vad som gäller men även ullen går att få avsättning för, vilket inte alltid har varit fallet. Jag pratade för några år sedan med en annan fårfarmare och han sade då att ullen inte alls gick att sälja, men förhållandena har ändras.
Tack Tomas för att vi fick kolla runt på gården!
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 