… only svenska? Dann können Sie not shop in these butiks !
Utsikt mot skyltfönster i Varberg
Det är problematiskt att handla i en svensk butik om man bara talar svenska. De flesta som talar engelska talar engelska bättre än alla andra, så de har inga problem. Kanske förstår personalen ändå vad man vill köpa om man till exempel har ett par trasiga jeans på sig och pekar på dem. Då förstår de att man vill ha ännu ett par trasiga jeans. Det är svårt för oss som är riktigt gamla även om vi också kan prata engelska. När våra byxor en gång i tiden gick sönder på knäet så fick vi ta av oss byxorna och mamma sydde på en laglapp på byxknäet. En skam att gå med trasiga kläder och pengar fanns inte så där direkt att köpa nytt. Alltid mamma som sydde, aldrig pappa, men har var bra på att laga och tillverka annat med hjälp av hammare och såg och hyvel och sånt. Nu när vi stora barn själva inte kan eller vill sy utan bara önskar köpa ett par hela nya byxor i stället, jeans helst, så får vi ett par färdigtrasiga byxor att prova, om vi kan hitta till provrummet, det brukar vara placerat långt bort i butiken. Fast butikspersonalen talar förstås svenska ändå, det är bara reklamen som inte gör det.
Just det, spring fort som f-n om du ser den här reklamen. Fast det funkar inte, äldre och yngre damer sugs på något sätt ändå in i affären, trots skyltningen. Den manlige partnern brukar stå och hänga utanför
Allt detta gällde skyltfönster i Varberg, en stad som ligger i Sverige någonstans, men jag hittar nog samma affischer även om jag i stället befinner mej i Oslo eller i Amsterdam eller i Hyesan. Eller kanske inte, det sistnämnda ligger i Nordkorea.
Jag har aldrig funderat på om en superstar är vad jag tror den är, jag råkade bara gå förbi fönstret ovan. Min mamma hade inte förstått vad som menas, det gör inte jag heller, ändå kan jag prata engelska, det hade inte hon fått förmånen att lära sig. Det bästa är att jag inte bryr mig om svaret, fast om superstar is not what you think it is, vad är superstar då? Liiite nyfiken är jag. Fast jag bryr mej ju inte.
Till vem och till vad ska man ge LITE, inte mycket? Inte till abandowest i alla fall, hans namn fanns inte med där från början. Men hade jag fotat hela dekalen så hade jag väl vetat svaret på vem som skulle få lite.
En sportig säsong väntar, var beredd på den! Det är svårt att hitta en butik för klädesvaror och sportvaror som inte skyltar med hjälp av engelsk text.
Återkommer slutligen till de slitna jeansen:
– den här kommentaren hittade jag på Hemmets Journals Community/Debatt:
Riktigt dålig stil!
Jag kan inte förstå mig på modet att gå med trasiga jeans. Här betalas 1000-tals kronor för dessa byxor. Man tror inte det är sant! Det verkar som att, ju trasigare, desto bättre … Ibland finns stora hål över knäna.
Hade jag, 70 år, haft sådana byxor på mig i min ungdom, är jag säker på att Barnvårdsnämnden gripit in och gett mig ett bidrag till inköp av nya.
Allra värst tycker jag det är när fullvuxna människor framträder i TV, utklädda i jeans som är sönder. Har sett både Agneta Sjödin och Ebba von Sydow ”ståta i slika”. Fruktansvärt dålig stil, tycker jag.
70-åring
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o