… vid skeppsbrott ligger begravda på Morups kyrkogård i Halland
Fem förolyckade fiskare och två anhöringa – Morups kyrkogård – juli 2015
Morups kyrkogård är en ovanligt välskött kyrkogård med i juli stora prunkande rabatter och krattade grusgångar. Kyrkan, med de äldsta delarna från 1200-talet, och en mindre kyrkogård, ligger öster om Askhultsvägen, som är vägen mellan Morup och Tvååker. Den större och nyare kyrkogården ligger väster om denna väg. De i detta inlägg aktuella gravarna finns på den västra kyrkogården.
Morup ligger i Halland, mitt emellan Varberg och Falkenberg, inom Falkenbergs kommun men nära gränsen mot Varberg. Tätorten, kyrkbyn, har färre än 300 invånare medan socknen med kuststräckan har drygt 2 500. Kyrkan ligger alldeles intill vägen, från kyrktrappan kliver man direkt ut på asfalten, vilket framgår av bilden nedan, och den närheten verkar ganska osäker ur säkerhetssynpunkt.
Morups kyrka, Halland – juli 2015
Fem fiskare från Morupsområdet skulle den 5:e mars 1930 gå ut och ”dra backor”, de skulle fiska med långrev. De tog en liten båt för att ro ut till sin fiskebåt Delfin, som låg förankrad en bit ut, vid Morups Hallar, strax norr om Glommen. (Hallar betyder stenhällar, berg, skär eller klippor i dagen ungefär).
Den lilla båten var tungt lastad med de fem som skulle fiska och därtill två tråg vardera för långreven. Efter en stunds rodd slog en brottsjö över båten och gjorde att den kantrade. De fem männen föll i vattnet och den ende som var lite simkunnig försökte simma mot land men orkade inte hela vägen, utan blev liggande i vattnet, inte långt från fast mark. De övriga fyra var inte simkunniga och de drunknade omedelbart. Ingen hade observerat olyckan, ingen kunde bistå de fem nödställda.
Morups kyrka, Halland – juli 2015
Fiskaren Per Ludvig Nilsson efterlämnade makan Andrea och parets sex barn, alla döttrar, vilka nu Andrea ensam hade att ta hand om. Nils Oscar Pettersson efterlämnade makan Hulda och deras barn och även detta par hade sex barn tillsammans, tre flickor och tre pojkar. Dessa båda par av makar ligger begravda intill varandra, Andrea, som avled 1976 och Hulda som avled 1983. De övriga omkomna var, såvitt jag förstår, ogifta.
Från Leif Hagberg har jag fått följande kommentar, som jag uppskattar mycket och som jag tackar för: ”Det var ett intressant reportage. Oskar o Hulda var frugans mormor o morfar. Hulda hade också sex barn, Artur, Herbert, Kerstin, Doris, George och Anna-Greta. Anna-Greta är kvar i livet. Doris var frugans mor. Vi har besökt graven i somras tillsammans med ett av våra barnbarn”.
De fem fiskarna begravdes på samma dag, tisdagen den 11 mars 1930, och uppslutningen vid kyrkan var mycket stor. ”Allt arbete inom socknen låg nere. Bönderna hade avbrutit sitt arbete och fiskarna hade dragit upp sina båtar. Alla hade tagit sig en dags ledighet. /…/ På vägarna var det fullt med sorgeklädda människor som kommit gående, cyklande, åkande i hästskjuts eller bil, men alla med samma mål, Morups kyrka, där fem stupade fiskare skulle bäddas ner i mull.” Ja, tidningarna rapporterade i detalj från begravningen. Runtom i trakterna flaggades det på halv stång, förutom i Morup till exempel också i Tvååker, Stafsinge, Falkenberg och Skrea. Även på den fiskebåt, Delfin, som var de omkomna fiskarnas mål då olyckan skedde, vajade denna begravningsdag en flagga.
Hallandsposten – onsdag 12 mars 1930
En insamling anordnades för de efterlevande och pengar kom in från hela landet. Bland det insamlade märktes ett bidrag på 1000 kronor från drottning Viktoria, maka till kung Gustaf V: ”På uppdrag av Hennes Majestät Drottningen överlämnas till de efterlevande å Viktoriadagen genom drottningens centraliseringskommitté 1.000 kronor”. Drottningen avled en månad efter tragedin i Morup, den 4:e april i Rom.
Besättningen på Herman, som i storm 1921 gick på grund vid Lynga – de två yngsta till höger omkom
⇑De två unga sjömännen Carl Blöhs från Mecklenburg, född 1902, och Dietrich Terfehn från Ostfriesland, född 1907, omkom vid en storm den 3 november 1921, då den båt, Herman, som de jobbade på gick på grund nära stranden vid Lynga i Morups socken. Båten var lastad med 200 ton potatis och de var på väg mot Norge.
Den yngste spolades överbord och drunknade medan den näst yngste hittades, sedan stormen bedarrat, uppkrupen i ett stag där han hade surrat sig hjälpligt fast men frusit ihjäl. De två äldre besättnings-medlemmarna lyckades man rädda genom att att en person från land vadat ut mot båten och lyckats få fatt på ett rep som kastats från den, ett rep i vilket en eka kunde fästas och halas ut till den strandade båten. Jordfästningen av pojkarna ägde rum här i Morups kyrka, två fiskelag från Lynga bar kistorna till den grav vars vita kors syns på bilden ovanför.
Båten Herman låg kvar där på revet en månad men såldes sedan till en sjökapten i Varberg för 1 000 kronor. Den potatis som fanns ombord kokade han på stranden och sålde den till ortens bönder, förmodligen som föda till kreaturen. Kaptenen fick inte hantera eller använda potatisen på annat sätt, den hade nämligen drabbats av potatiskräfta. Hermann seglades till Göteborg och reparerades och såldes några år senare till Tyskland men sägs senare ha lidit skeppsbrott en gång till och förstörts.
Natten mellan 10 och 11 september 1903 blåste en hård storm vid västkusten och enbart längs Morupskusten, som är ungefär en mil lång, gick fyra skepp på grund. För två av dem gick det bra så till vida att inga människoliv gick till spillo, men för de andra två gick det sämre. Briggen Hugo av Kalmar förlorade fyra personer ur besättningen medan den norska skonerten Teis Lundegaard miste åtta man av de nio som fanns ombord. Skonerten gick på grund på Bergsrevet, nära Glommen, och båten klövs i två delar.
Kaptenen på Teis Lundegaard hade blivit sjuk då fartyget tidigare passerade Öresund och han gick i land på den danska sidan medan styrmannen i stället övertog befälet över båten. Kaptenen klarade sig från skeppsbrottet medan åtta besättningsmän omkom och en man hittades medvetslös men levande i en livbåt som flutit iland och han fick senare identifiera de döda då deras kroppar hittats. De omkomna var lättmatrosen Jakob Andreasen, född 1885, skeppsgossen Adolf Andreasson, född 1888, matrosen Fritiof Gundersen, född 1883, kocken Torkel Hansen, född 1888, skeppsgossen Ahren Jerd Jakobsen, född 1887, förste styrman Teodor Karlsson, född 1866, båtsman (förman på däcksavdelningen) Stillo Nielsen, född 1846, andre styrman Theodor Nilsson, född 1868, och Carl Sixten Nilsson, född 1886.
Briggen Hugo från Kalmar enligt Kalmarkonstnären Johan Sjöstrand (1875-1948)
⇑Det andra skeppet som förliste 1903 var briggen Hugo från Kalmar, byggd 1873, varifrån fyra besättningsmän av de åtta ombordvarande omkom. Kaptenen Oskar Nordmark var en av dem som fick sätta livet till. Han hade lämnat båten som siste man men var ej vid liv då han hittades, med fartygskassan och skeppspappren fastknutna vid kroppen.
Briggen Hugo hade legat förankrad utanför Varberg men då vinden plötsligt övergick till full storm började båten driva söderut mot Morups Tånge med sönderslitna segel. Besättningen försökte föra briggen rätt upp mot land för att inte kastas runt i bränningarna och Hugo törnade hårt mot bottnen. Sjöar slog över och rodret slets bort. En man, Götherström, lyckades ta sig i land och kunde se till att kustbefolkningen larmades. Det var dock omöjligt för dessa att göra något från land utan besättningen försökte ta sig från båten på egen hand och därvid blev utfallet den att fyra besättningsmedlemmar miste livet.
Besättningen på briggen Hugo, som förliste vid kusten utanför Morup 1903
Kapten Nordmark ligger begravd i Ålem, Kalmar län, medan de tre övriga omkomna ligger begravda på Morups kyrkogård. Dessa tre är Rudolf Wåhlin (Wallin enligt Sveriges Dödbok 1901-2009) från Ljungby i Kalmar län, född 1883, Leonard Bruce (Bruse enligt dödboken) från Ålem, född 1883, och Karl Nilsson från Mörbylånga, Kalmar län, född 1886. De fyra som överlevde olyckan var jungman Boberg, matros Götherström, konstapel (en oexaminerad andre styrman på ett segelfartyg) Svensson och styrman Svensson.
Stormnatten 1903 hände fler olyckor i det aktuella kustområdet. Den ryska skonerten Titania av Riga strandade strax norr om Falkenberg liksom den norska skonerten Mermes. Besättningarna klarade sig. Vid Bua norr om Varberg förolyckades åtta besättningsmän då skonerten Hedvig av Hälsingborg förliste efter att först ha stött samman med barken Vifsta av Göteborg. Vifsta förliste senare samma natt med hela besättningen (vilket väl innebar att samtliga ombord omkom). Mellan Varberg och Kungsbacka strandade briggen Carl XI, men besättningen räddades.
Det finns många fler uppgifter och berättelser om strandade fartyg under åren längs Morupskusten och förstås längs Hallandskusten i sin helhet, många med tragisk utgång.
Fotnot: Merparten av faktauppgifterna om båtolyckorna är hämtade från ”Morup, Berättelser från hembygden”, skriven av Maj-Britt Bennheden och utgiven 1984 av Morup-Stafsinges hembygdsförening.
o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o
abandowest 