Fotboll för bra länge sedan och lite bandy dessutom …

… med spel på olika nivåer, i något fall med utebliven karriär

Två kompisar och en fotboll i Södermanlandsbygd – omkring 1960

En hemmagjord målbur, som har spelat ut sin roll egentligen, och två tonårskillar som poserar för den enes moder som håller en kamera (jag tror i alla fall att det var hon som fotograferade). Det syns att målvakten under många års tid har slitit bort gräset och skapat en grop dessutom. Nej, det blev ingen karriär för den målvakten.

Kurre Hamrin, AIK – RekordMagasinet 1955

En bättre karriär hade denne spelare, en riktig lirare, som här på RekordMagasinets omslag visar upp ett par rejäla fotbollsskor med fasta dobbar. Kurre Hamrin (född 1934), som då, 1955, spelade för Gnaget, Stockholms AIK, gjorde 32 landskamper för svenska landslaget (varför blev det inte fler?) och var med och tog silver vid VM i Sverige 1958 efter final mot Brasilien. Han spelade i fem italienska klubbar: Juventus FC, Calcio Padova, ACF Fiorentina, AC Milan och i S.S.C. Napoli, längst tid blev det med Fiorentina vilket resulterade i 289 matcher och 150 gjorda mål.

Kurre Hamrin – Levande Livet Stjärnmagasinet – 1956

Kurt ”Kurre” Hamrin började med fotboll i Huvudsta IS och fortsatte sedan i Råsunda IS innan det var dags för AIK, där han spelade under perioden 1952-1955, 62 matcher blev det och 54 gjorda mål, en riktig målspruta var han. Kurre vann den allsvenska skytteligan 1954/55 och tillverkade då 22 mål på lika antal matcher för AIK, en klubb där han formades och som betydde mycket för hans fotbollskarriär, vilken han avslutade i Italien 1971.

Ändebols SK på hemmaplan – omkring 1970

Ändebols SK hade stora framgångar i bandy och snuddade i mars 1979 vid Allsvenskan (Division I) genom först vinna Div II  Norra Götaland och sedan kval-vinna mot Kungälv på Skarpe Nord och spela oavgjort mot IFK Motala (2-2), som dock var det lag som gick upp i högsta serien. ÄSK hade även ett fotbollslag, som dock upphörde med verksamheten 1999, det framgångsrika bandylaget gick faktiskt i graven redan ett spelår efter kvalet till högsta serien.

Ändebols SK – 1979 – bild från ”Bandysportens gyllene sekel – Katrineholm VAR bandyns Mecka”

Fotbollslaget spelade en gång i tiden sina hemmamatcher på ”Träsket i Ändebol – fotbollsplan med diken längs sidlinjerna”, för så myntade i en artikel i ekuriren 2016 en trogen (sedan 1963) supporter för Eskilstunalaget BK Sport 1963 premisserna för bortamatcherna mot Ändebol. Träsket skulle vara den plan som bilden ovanför bilden på bandylaget synliggör och planen liksom klubben existerar inte längre. Samtidigt tyckte supportern till BK Sport 63 att den inom Katrineholms kommun liggande arenan Backavallen nog var den alla bästa bortaarenan. Jag tror det var där som Ändebol spelade sina hemmamatcher i bandy.

Ändebol station på 1920-talet – http://banvakt.se/katrineholm-aby-norrkoping-c/andebol/

Ändebol är inte så stort att det stör precis, en liten ort som en gång hade ett bandylag som knackade på dörren till den högsta serien. Jag hittar inga siffror över hur många människor som bor där, men det räknas inte som en tätort inom Katrineholms kommun och för att vara en tätort där skall invånarantalet uppgå till minst 200 personer. Själv har jag haft släktingar som har bott i Ändebol och jag minns att när jag var liten, liten, så hämtade min familj en gång en moster vid stationen i Ändebol, hon hade kommit med tåg ända ifrån det då för mej exotiska landskapet Skåne.

Gropptorps IF:s målvakt i arbete – Vingåkers kommun – slutet av 1960-talet

Länge hade jag kvar i minnet vad den här målvakten hette, men nu har det namnet fallit bort. Bättre kommer jag ihåg en annan målvakt från denna klubb, Gropptorps IF, som här på bilden har hemmamatch och vars målvakt, som jag alltså inte minns namnet på, just räddar ett skott. Planen, Nervallen enligt en karta här nedanför (vilket är ett namn som har jag inte har hört talas om tidigare, men det finns en gård intill som heter Nerstugan) är belägen i Gropptorp, men numera spelas GIF:s matcher i Marmorbyn och den gamla arenan är nedlagd såvitt jag förstår.

Jag har fått en mycket vänlig kommentar till det här blogginlägget från Bengt Karlsson, läs hans text längst ned, och han skriver bland annat att målvakten på bilden ovan heter Jocke Pettersson. Det tror jag stämmer, för faktum är att jag hade det namnet i bakhuvudet när jag skrev detta blogginlägg men var alltför osäker på om det stämde.

Det var väldigt länge sedan jag var i dessa trakter, så där hinner ju ändras en hel del. Jag har också ändrat mig en hel del sedan jag var där senast, tror jag, även om jag är mig lik, tror jag. Gropptorps IF spelar i Div 7 Västra Herrar, enligt SvFF:s hemsida, endast detta herrlag från Gropptorps/Marmorbyn  finns att finna i vuxenseriesystemen.

Den målvakt som jag minns namnet på är Hedvig Lindahl (född 1983), den svenska landslagsmålvakten, som inledde sin karriär i Gropptorps IF och som spelade där mellan åren 1987-1994. Uppenbarligen var hon bara fyra år gammal då hon började träna för GIF? 1994-1996 spelade Hedvig för Baggetorps IF, båda platserna är små orter i närheten av Katrineholm, och hon har också spelat för FDK Värmbol, Värmbol är en stadsdel i Katrineholm. Hedvig Lindahl blev lite av nationalhjälte i samband med OS i Rio de Janeiro 2016 och dessutom nu i början av 2018 utsedd till världens bästa målvakt. Hon representerar klubben Chelsea Ladies FC i London.

Svenska landslaget – RekordMagasinet 1955

Många gamla hjältar finns det i det här landslaget, som 1955 poserar efter den 60:e A-landskampen mot Norge. Det var ”en tämligen slätstruken tillställning”, enligt Rekord Magasinet, en tillställning som ägde rum på Råsunda fotbollsstadion och som slutade oavgjord 1-1.

Stående från vänster: Kurre Hamrin från AIK, kemigraf till yrket; Henry Thillberg från Malmö FF, byggnadssnickare; Bengt ”Julle” Gustafsson, IFK Norrköping, polisman; Charles Gustafsson, Malmö FF, som ersatte Nils-Åke ”Kajan” Sandell, Malmö FF, lagermästare, i andra halvleken efter en skada; Bengt Lindskog, Malmö FF, kemigraf; Bertil Nilsson, Malmö FF, lagerbiträde. Knästående från vänster: Sven-Ove Svensson, Hälsingborgs IF, brandman; Lars Henriksson, IFK Göteborg, lastbilschaufför; Kalle Svensson, Hälsingborgs IF, brandman; Orvar Bergmark, Örebro SK, bagare; Åke Jönsson, Hälsingborgs IF, mätarejusterare, (debuterade i HIF 1943, spelade sin sista match 1958. Elva landskamper, 25 gånger reserv och kallad Sveriges mesta landslagsreserv).

Alla hade ett ordinarie yrke, som klubblaget ofta stod till tjänst med som lockbete när det gällde att värva spelare, och fotbollen var liksom en sidosyssla, amatörism var vad som gällde, men det var tillåtet att betala traktamenten.

Stortorget i Katrineholm, kanske 1960-talet

Beträffande Bengt ”Julle” Gustafsson (1928-2017) så lär smeknamnet ”Julle” härröra från orten Julita utanför Katrineholm, jag tror att han är uppvuxen där eller har någon annan relation dit. I vilket fall som helst så såg jag en gång i slutet av på 1950-talet en italiengistrerad bil parkerad på Stortorget i Katrineholm, och någon visste berätta att det var just Julles bil. Han spelade ju fotboll vid den tiden för Atalanta BC i  Italien, så det stämde förmodligen att det var hans bil, det var det första fordon med italienska skyltar som jag någonsin beskådat. Någon Julle in person fick jag emellertid inte nöjet att träffa.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o