2009 – besök på Manono Island – Samoa …

… med hjälp av blå–gula Queen Island över turkosfärgat vatten 

Manono Island sedd från Upolu – Samoa 2009

Manono-ön var väl synlig från vår vistelseort på huvudön Upolu på Samoa, ön låg inte alltför långt bort i Apolima-sundet. Lite blådisig bortom Manono låg Savai’i, den andra huvudön (huvudstaden Apia ligger dock på Upolu). Såklart att Manono lockade till ett besök.

Ett snack med personal på det lilla men väldigt trevliga Le Vasa Resort, som ägdes och drevs av en amerikansk kvinna, gav vid handen att det fanns någon intillboende som ägde en båt och den personen var beredd att för ett antal Tala föra oss över till Manono Island. Vi var förstås inte de första turister som ville resa över till Manono. På avtalad tid så begav vi oss, vi fyra, en tysk och tre svenskar, till den närbelägna bryggan och där låg den lilla blågula Queen Island med skepparen redo.

Skepparen väntar vid bryggan – Manono – Samoa – 2009

Vi stuvade oss ombord och anträdde överresan på det turkosfärgade vattnet och med god fart stävade vi mot målet, knappt 4 km bort. Plötsligt small det till och en stöt kändes, båtmotorn stannade. Vi stirrade fåraktigt på varandra och på båtägaren, som inte såg mindre förvånad och förvirrad ut än vad vi gjorde.

Antagligen, eller helt uppenbart, så hade vi kört på något men kunde inte se vad det skulle ha varit. Skepparen gjorde i alla fall några startförsök med utombordaren och tack och lov så puttrade motorn igång. Åror fanns inte ombord, däremot en ganska lång stör, men den hade helt säkert inte bottnat. Vi kom fram efter ungefär en halv timme och skepparen väntade ombord vid bryggan på Monono medan vi promenerade runt ön, större är så är den inte.

Manono Island – Samoa 2009

Helt bilfritt är det på den lilla ön och där finns inte heller några cyklar, hundar eller hästar, så är det bestämt. Ytan på Manono är ungefär 3 km2 men där lär ändå bo omkring 800 personer. På vår promenad, som tog dryga timmen, såg vi faktiskt inte många av dessa, det var riktigt folktomt sånär som på en del barn.

Ön har elektricitet, öborna fick den faciliteten så sent som i mitten av 1990-talet, men annars så lever de knappast något lyxliv. En del hus ser riktigt fina ut, det är de också, men samtidigt så är de väldigt enkelt byggda.

Kyrkligheten är  stor på Manono, som den är på hela Samoa. Den första europeiske metodistmissionären, pastor Rev. Peter Turner, tog sina första steg på samoansk mark just på Manono, vid Faleu, där också vi landsteg.

Kyrka på Manono – Samoa – 2009

Den kristna kyrkan etablerades på öarna i början av 1800-talet och Manono blev ett starkt fäste under 1800-talet för Metodistkyrkan och dess tidiga mission på Samoa.

Minst 95% av befolkningen på Samoas fyra bebodda öarna går i dag i kyrkan och i stort sett alla byar har en självständig protestantisk kyrka (en Congreational church). Många andra kyrkor finns också etablerade på Samoa, som till exempel den katolska kyrkan, sjundedagsadventisterna och baptisterna.

På flygplatsen två dagar senare, i väntan på flyget till Tonga, så pratade jag med en ung samoanska som skulle till Australien för att gå i en mormon-skola där, så mormonerna är också etablerade på Samoa eller tänker sig att bli det.

Skolpojkar på Manono – Samoa – 2009

Kyrksamheten blev ett sidospår från beskrivningen av vårt besök på Manono, men det är ingen tvekan om att den är stor och uppenbarligen viktig på Samoa, det kunde vi själva konstatera. Den ene pojkens hängsmycke på bilden här ovanför ger också belägg för det konstaterandet.

Manono – Samoa 2009

Manono – Samoa 2009

Vi stannade till vid en fin badplats, de tre medresenärerna ville bada men själv är jag en badkruka. En kvinna, nej två, kom plötsligt ned till stranden och klev i vattnet. Den ena av dem deklarerade att om vi önskade bada i Söderhavet just där och just då så skulle det kosta pengar. Jag minns inte riktigt men de tre badsugna skänkte nog en slant, för badade gjorde de. Själv tittade jag  i stället på när de tre blötte ned sig och jag hann dessutom med att fotografera en vacker fågel.

Kardinalmyzomela – Manono Island – Samoa 2009

Den vackra fågeln är en tätting av familjen honungsfåglar och, tro mej eller ej,  arten har det smidiga namnet Kardinalmyzomela.

År 2003 fanns det 84 fågelarter noterade på Samoa varav 9 endemiska, det vill säga man finner dem bara just på Samoa. 8 arter ansågs som hotade men den här Myzomela cardinalis är varken endemisk eller hotad som art.

Apolima Island, sedd från Manono – Samoa 2009

Strax innan vi kom åter till bryggan för hemfärd så passerade vi The Sweet Escape Resort, en plats för turister som vill bo på Manono.

The Sweet Escape Resport, Manono – Samoa 2009

Det fanns flera sådana ”resorter” med ”fales” (fale är det samoanska ordet för hus i alla former) på Manono men de blev alla ganska illa åtgångna av den tsunami som drabbade Samoa dagen efter vårt besök. Jag tror inte att någon av ”resorterna” hade gäster som tänkte stanna över natten, när vi var där, och det var i så fall tursamt. Vad jag vet så har i alla fall The Sweet Escape och ytterligare en ”resort” efter tsunamin åter öppnats för övernattande gäster.

Jag kan inte tänka mej att framöver övernatta i ett hus vid en havsstrand, oavsett var huset och stranden ligger, vågskvalpet skapar för mej motsatsen till lugn.

Hemfärd från Manono – Samoa 2009

Hemfärd från Manono – Samoa 2009

Överfarten hemåt gick bra men vi visste förstås inte vad som väntade dagen (morgonen) efter och det visste ingen annan heller. Tyvärr så tror jag att den här båten försvann i samband med tsunamivågen men vi fick inte möjlighet att undersöka den saken.

Dagen efter vårt besök på Manono, och dagen före vår hemresa, så inträffade alltså en jordbävning, 2009 års kraftigaste i  världen och den efterföljande tsunamin drabbade Samoa och Amerikanska Samoa hårt. abandowest återkommer med bilder och skildringar och här är det inlägget, om jordbävningen och tsunamin.

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o

Annons