Ohlssons Järn i Katrineholm i slutet av 1960-talet …

… ”Järniabutiken” efter det att Lundins Järn köpt företaget 

Birger Ohlssons järnhandel startade i ett hus i Katrineholm intill den plats där Johan Fredrik Johansson 1875 i ett träbyggnad hade grundat Johanssons Jernmanufakturhandel (som 1913 blev AB Ludvig Lundins Järnaffär). Platsen för Johanssons affär var strax söder om den motorkvarn som Claes Lundberg 1898 hade uppfört på Smedjegatan 5, i änden på dagens Kvarngränd. I kvarnbyggnaden huserade senare Lantmännens Centralförening.

Vilket år Ohlssons Järn startade sin verksamhet vet jag inte, men affären flyttade på 1950-talet till Merkurhuset i hörnet vid Fredsgatan – Vasavägen. När flytten ägde rum vet jag inte heller, men Merkurhuset var inflyttningsklart i november 1955 och Ohlssons Järn lär säkert ha varit den första hyresgästen i den aktuella lokalen på hörnet. Annonsen längst ned på den här bloggsidan var för övrigt införd i KSK:s (Katrineholms SK) medlemstidning Sportings julnummer 1956, så då var Ohlsson järnaffär bevisligen inflyttad i Merkurhuset eftersom denna byggnad anges som adress. Ohlssons verksamhet övertogs 1966 av Lundins genom uppköp, varefter de båda butikerna drevs sida vid sida så att säga. Förutvarande ägaren Olof Ohlsson blev platschef i Järniabutiken, som den så småningom kallades. Lundins var anslutet till Järnkedjan AB och alla butiker i Sverige som var anslutna dit kom alla att ha samma profil och emblem under namnet Järnia. Järniabutiken fungerade alltså efter 1966 som en filial till Lundins huvudaffär på Köpmangatan 4 och sedan några år, efter rivningen 1967 av den byggnaden, fungerade Järniabutiken som Lundins centrumbutik medan den större  ”grovbutiken” utvecklades i ”Köhlershuset” (f.d. AB Bröderna Köhler) på Vingåkersvägen 12.

Jag läste i Katrineholms-Kuriren för inte så länge sedan, beträffande Merkurhuset, att namnet kom till på så sätt att byggmästaren, Martin Larsson, av någon anledning kommit att tänka på Merkurius, den minsta planeten i vårt solsystem. Merkurius är också enligt den romerska mytologin handelns och köpmännens gud (men också tjuvarnas beskyddare). I alla fall så tyckte väl byggmästare Larsson att det var smidigare att kalla byggnaden Merkurhuset än för Merkuriushuset.

Järniabutiken i Merkurhuset – i hörnet på andra sidan gatan – 1968

Jag arbetade i Järnia-butiken något år innan jag lämnade Katrineholm och jobbade det året tillsammans med Olof ”Olle” Ohlsson som, såvitt jag minns och vet, var son till Birger Ohlsson, och han var en välklädd, vänlig och korrekt man. Butiken byggdes efter Lundins övertagande om till en så kallad självvalsbutik ”med personal för råd och upplysning”. Inte direkt en butik för självbetjäning men nästan. Grovbutiken på Vingåkersvägen var också den en självvalsbutik.

Järnhandlare Olof Ohlsson i Järnia-butiken – 1968

Du-reformen hade ännu inte gjort inträde i stan, även om Bror Rexed, som ny generaldirektör för Medicinalstyrelsen, redan 1967 i ett välkomsttal till sin personal hade meddelat att han tänkte lägga bort alla titlar i samtal med personal och säga du i stället.

Del av kvitto från 1948

”Herr Ohlsson” eller möjligen ”Disponent Ohlsson” (fast det var nog mest i brev), så var titulaturen som tillämpades vid samtal. Efternamnet var det som gällde också vid samtal med cheferna Holmdahl och Hedström vid Lundins huvudbutik, och förmodligen också för de flesta anställda vid samtal med chefer på andra företag i staden kan jag tänka mej. I gengäld titulerades de anställda med efternamn, nästan ingen sade du i någon riktning. Men du-reformen var på gång, jag fick dock inte uppleva den i Katrineholm.

På Järniabutikens cirka 300 kvadratmeter yta fanns förstås skruv och spik och allt det övriga lättare järnhandels-sortimentet men också utrustning för sport och fritid liksom husgeråd. Specialisten på järnhandelsinredning, Knut Ivarsson, var det som stod bakom utformandet av de båda butikernas inredning.

Vid den här tiden var ungefär trettio personer anställda vid Lundins Järn / Järnia och då inkluderade det personal i båda butikerna liksom dem som jobbade på kontoret och på lagret och de som skötte transporter, de senare kategorierna fanns vid Vingåkersvägen.

Margareta – Järniabutiken – 1967 eller 1968

Det är ju bra länge sedan jag jobbade på Järnia i Katrineholm och minnet har tappat bort namn och annat men jag vill minnas att den här kollegan hette Margareta Forslund. Liksom de övriga i butiken en riktigt trevlig arbetskamrat, det minns jag i alla fall.

Lars Edh redo för korpfotboll vid AIK-planen – 1967

En uppfräschande cigarett, sen är Lars Edh redo att spela fotboll vid platsen som en gång var AIK-planen. Målvaktsposten var hans, har jag för mej, i Lundins korpfotbollslag. Lars började 1964 på Ohlssons Järn, jobbade sedan både i den butiken, vid Lundins affär på Köpmangatan och senare vid Vingåkersvägen dit Lundins flyttat.

Lundins korpfotbollslag – AIK-plan – Katrineholm – 1964 eller 1965

På AIK-plan, på den hiskeligt misslyckade dubbelexponerade bilden ovan, står Lundins 7-manna korpfotbollslag, det var innan Lasse Edh blev aktuell för laget, med två olika ihopsmälta husbakgrunder på en och samma bild, hur det nu gick till. AIK-plan var under perioden 1914-1962 idrottsplatsen för gulsvarta Katrineholms AIK innan stadens nya arena Backavallen kom till stånd och invigdes i september 1962. Den gamla träläktaren på AIK-plan gick till hävderna, den revs 1964. Här fanns ju även en ishockeyrink, den försvann också, och en del andra byggnationer. En barack för korpfotbollslirarnas ombyten fanns det i alla fall på denna före detta hemvist för KAIK, AIK-plan.

Helge Larsson, Inger Karlsson och Lars Edh – Järnia – 1967 – (beklagar bildkvaliteten)

Inger praktiserade hos Lundins och jobbade ibland i butiken i Merkurhuset, annars var det kontor- och handelskolan som gällde vid den här tiden. Lars flyttade, som nämnts, senare till butiken på Vingåkersvägen. Larsson flyttade, såvitt jag vet, inte med dit.

Helge Larsson – Järniabutiken – 1967 eller 1968

Larsson (vad hette han i förnamn?), pappa till Lasse Larsson på Lundins, Lasse som slutade där och i stället öppnade en leksaksbutik i hörnet Köpmangatan – Hantverkargatan (om jag inte minns alldeles fel), mitt emot Axelssons damkonfektion. Nej, vad hette han i förnamn, pappa Larsson? Vi sade alltid bara Larsson. – Nu vet jag att hans namn var Helge och jag tackar ett par personer som var för sig har lämnat den uppgiften.

Bengt Cedervad, ansvarig för hushållsavdelningen

Bengt Cedervad var föreståndare för hushållsavdelningen, som han vårdade med stor omsorg, den var helt enkelt hans skötebarn. Han hade flyttat till Ohlssons Järn i Merkurhuset tillsammans med sin hushållsavdelning, från Lundins Järn på Köpmangatan när den byggnaden revs efter flytten till Vingåkersvägen. Inte minst uppskattade Bengt produkter från Nils-Johan, det är sådana bestick han visar upp på bilden ovan. AB Nilsjohan (ursprungligen Nilsson och Johansson) var en svenskt företag som tillverkade hushållsprodukter. Den Sigvard Bernadotte-designade konservöppnaren Röda Klara var en känd sådan produkt.

Jag kommer ihåg något helt annat, nämligen att jag en tid gick med lite trasiga skor och Bengt bekymrade sig över detta, ordningsam som han var. (Även trubaduren Cornelis Vreeswijk undrade över detta, inte just mina skodon direkt, men han sjöng ”Somliga går med trasiga skor, säg vad beror det på”?) Jag vet inte varför jag gick med trasiga skor, kanske var det både krasslig ekonomi, det var inte något välbetalt jobb jag hade (och inte Bengt heller förmodligen), och att jag nog prioriterade andra saker än vad jag hade på fötterna. Hur som helst, plötsligt en dag så hade Bengt med sig ett par riktigt fina nästan nya skor som han överlämnade. Jag tackade förstås och bytte till de hela och fina skorna, han hade nog inte heller accepterat något annat. Skorna hade dessutom rätt storlek i förhållande till mina fötter.

Olle Forslund – Järniabutiken – 1967 eller 1968

Problem med namn igen, men jag har för mej att detta är Olle Forslund, också det en arbetskamrat som jag trivdes bra att jobba tillsamman med den korta tid jag hade Järnia-butiken som arbetsplats. – Observera Duralexkoppen av glas, den var ”inne” då.

Annons införd 1956 i Katrineholms SK:s klubbtidning Sporting

o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o